Bajs i Brevlådan...
...ja det är sant, bokstavligt talat! det är minsann inte alla som får bajs i brevlådan, men det får jag, haha! (brevbärar´n måste undra...borde lägga ut lite dricks kanske).
Det är inget personligt, utan kanske mer en av sidorna att vara veterinär(student). Så jag tänkte blogga lite om det,lite i denna men också i senare bloggar, -om den lite mer realistiska vardagen för en veterinär, för er som undrar. Kanske ni nångång har varit, eller är, sugna på att bli veterinär? Plåstra om alla gulliga djur och lyssna här och var på dem med stetoskop. Och skriva ut en botningskur, och vips så är det sjuka djuret inte sjukt längre. Ungefär så...Är det inte!
Jag kan ju börja med att säga att den som letar efter ett glammigt jobb, kan leta nån annanstans.
För jobbar man med djur (inte bara veterinärer) får man stå ut med lite skit under naglarna (vilka naglar förresten? de måste ju vara nerfilade), lite kräkor, kiss och rätt mycket bajs av alla dess konsistenser (vilket jag faktiskt inte tänkte gå djupare in på här, men ni kanske har lite fantasi själva). Och alla lukter från alla dessa kroppsvätskor förresten, både från sjuka levande och för den delen döda djur. Jag undrar om luktsinnet någonsin kommer vänja sig?
Jag tänkte berätta om de oglammigaste kurserna vi haft på utbildningen. Det var i reproduktion och obstetrik förra våren. Inte bara oglammig heller, den ena (obstetriken) var så... morbid!
Reproduktion; handlar om avel kort och gott. T.ex. att få djuren dräktiga och kolla spermakvalitet i mikroskop. Sperma förresten, som vi eller den som jobbar med avel (på stuteri, hundkennel osv) ska samla från handjuret. Sperman ska kvalitetsanalyseras för att användas till insemineringar. Man samlar från hingst, tjur, galt och hund, och dessa hanar skall helst vara godkända för avel och genomgått olika tester och bedömningar, för att föra "bra" gener vidare. Och det här med att samla... Ja ni kanske kan tänka själva hur man gör. Hingstar och tjurar "gör jobbet" själva på en slags plint där man "bara" håller i en lösvagina. Med hjälm på huvudet, ifall man skulle få en smäll av en hov från en halvgalen brunstig hingst när den hoppar upp på bocken. Hundar och galtar... ska man hjälpa lite på traven... Nog om det.
I reproduktionskursen åkte vi också i flera omgångar till ett slakteri på Jylland, där vi fick öva oss i det här med rektalundersökning. DET var oglammigt. Vi fick binda upp massa kor, för att under förmiddagen försöka undersöka så många man hann (ca 15 st). Stackars korna, inget roligt slut på livet... I allafall, där stod vi med hela armen i en korumpa, och deras ändtarmar fylldes mer och mer med luft när armar åkte in. Luft som skulle ut. Som vi rättare sagt fick hjälpa till att få ut. Och ut kom det. Efter de förmiddagarna var alla brunprickiga i ansiktena.
Under lunchrasten slaktades korna, och på eftermiddagen fick vi facit så att säga, på det vi undersökt. Kursen gick ut på att känna till exempel om kon var dräktig och i så fall i vilken månad, eller var i brunstcykeln kon befann sig (undersöks genom att känna på äggstockarna), för att kunna avgöra när bästa tidpunkten för inseminering skulle vara. Man kan också känna andra saker via ändtarmen och på det sättet kunna ställa relevanta diagnoser (ex. kolik på häst).
Obstetrikkursen...Födelsehjälp. Här fick vi lära oss om dräktigheten för de olika djuren, normala tillstånd och allt som kan gå fel (kejsarsnitt, missbildningar, fellägen i livmodern, aborter, infektioner mm). Och det skulle givetvis övas. Vi fick öva hur man får ut en död kalv ur en ko. Att göra kejsarsnitt vore ett för stort ingrepp på kon (det väljer man om kalven lever och kanske inte får plats "den vanliga vägen"). Så kalven ska sågas ut, s.k. fötotomi. Och det fick vi öva. På ny-avlivade kalvar (som ändå ska till slakt), som lades in i en slags låda som fick vara kon, så det skulle bli så verkligt som möjligt. Och vi sågade, den ena kroppsdelen efter den andra kom ut (detta påverkar inte kon, eller stoet för den delen om det är ett dött föl, i verkligheten). Mycket morbid kurs.
Men, om man inte får öva, hur ska man då göra när det är "på riktigt"?
Jag är redan nervös inför att börja jobba, eftersom vi långt ifrån får öva och erfara alla sjukdomar, frakturer, olyckor och andra åkommor som djuren drar på sig. Men alla är vi gröna i början... Och jag har en hel hösttermin kvar på skolans stora fina hästklinik, det ser jag fram emot.
Jo, så det här med bajset. Vi har haft en kurs i parasitologi, där vi lärt oss alla äckliga kryp som orsakar lidande för våra älskade djur. Men man ska ju inte avmaska hursomhelst, med hänsyn till resistensutveckling, så avmaskningskurer på häst är receptbelagda numera. För att veta om hästen har mask i magen ska man skicka in bajsprover till ett labb. Det kostar väl 100-300 kr per häst, och helst ska man kolla alla hästar i ett stall eftersom man bör behandla dem individuellt (alltså bara ge maskmedel till de hästar som faktiskt har mask, i höga doser, i magen). Vi har ju på den här kursen för ett par år sen lärt oss hur man analyserar avföringen för mask, och vi har fri tillgång till ett studentlabb på kliniken...så.. jag har vänner som skickar sina hästars bajs till mig för att jag ska kolla (när jag ändå kollar bajorna från mina egna hästar).
Min sambo är inte direkt överförtjust över posten vi får emellanåt... :-P
Det är inget personligt, utan kanske mer en av sidorna att vara veterinär(student). Så jag tänkte blogga lite om det,lite i denna men också i senare bloggar, -om den lite mer realistiska vardagen för en veterinär, för er som undrar. Kanske ni nångång har varit, eller är, sugna på att bli veterinär? Plåstra om alla gulliga djur och lyssna här och var på dem med stetoskop. Och skriva ut en botningskur, och vips så är det sjuka djuret inte sjukt längre. Ungefär så...Är det inte!
Jag kan ju börja med att säga att den som letar efter ett glammigt jobb, kan leta nån annanstans.
För jobbar man med djur (inte bara veterinärer) får man stå ut med lite skit under naglarna (vilka naglar förresten? de måste ju vara nerfilade), lite kräkor, kiss och rätt mycket bajs av alla dess konsistenser (vilket jag faktiskt inte tänkte gå djupare in på här, men ni kanske har lite fantasi själva). Och alla lukter från alla dessa kroppsvätskor förresten, både från sjuka levande och för den delen döda djur. Jag undrar om luktsinnet någonsin kommer vänja sig?
Jag tänkte berätta om de oglammigaste kurserna vi haft på utbildningen. Det var i reproduktion och obstetrik förra våren. Inte bara oglammig heller, den ena (obstetriken) var så... morbid!
Reproduktion; handlar om avel kort och gott. T.ex. att få djuren dräktiga och kolla spermakvalitet i mikroskop. Sperma förresten, som vi eller den som jobbar med avel (på stuteri, hundkennel osv) ska samla från handjuret. Sperman ska kvalitetsanalyseras för att användas till insemineringar. Man samlar från hingst, tjur, galt och hund, och dessa hanar skall helst vara godkända för avel och genomgått olika tester och bedömningar, för att föra "bra" gener vidare. Och det här med att samla... Ja ni kanske kan tänka själva hur man gör. Hingstar och tjurar "gör jobbet" själva på en slags plint där man "bara" håller i en lösvagina. Med hjälm på huvudet, ifall man skulle få en smäll av en hov från en halvgalen brunstig hingst när den hoppar upp på bocken. Hundar och galtar... ska man hjälpa lite på traven... Nog om det.
I reproduktionskursen åkte vi också i flera omgångar till ett slakteri på Jylland, där vi fick öva oss i det här med rektalundersökning. DET var oglammigt. Vi fick binda upp massa kor, för att under förmiddagen försöka undersöka så många man hann (ca 15 st). Stackars korna, inget roligt slut på livet... I allafall, där stod vi med hela armen i en korumpa, och deras ändtarmar fylldes mer och mer med luft när armar åkte in. Luft som skulle ut. Som vi rättare sagt fick hjälpa till att få ut. Och ut kom det. Efter de förmiddagarna var alla brunprickiga i ansiktena.
Under lunchrasten slaktades korna, och på eftermiddagen fick vi facit så att säga, på det vi undersökt. Kursen gick ut på att känna till exempel om kon var dräktig och i så fall i vilken månad, eller var i brunstcykeln kon befann sig (undersöks genom att känna på äggstockarna), för att kunna avgöra när bästa tidpunkten för inseminering skulle vara. Man kan också känna andra saker via ändtarmen och på det sättet kunna ställa relevanta diagnoser (ex. kolik på häst).
Obstetrikkursen...Födelsehjälp. Här fick vi lära oss om dräktigheten för de olika djuren, normala tillstånd och allt som kan gå fel (kejsarsnitt, missbildningar, fellägen i livmodern, aborter, infektioner mm). Och det skulle givetvis övas. Vi fick öva hur man får ut en död kalv ur en ko. Att göra kejsarsnitt vore ett för stort ingrepp på kon (det väljer man om kalven lever och kanske inte får plats "den vanliga vägen"). Så kalven ska sågas ut, s.k. fötotomi. Och det fick vi öva. På ny-avlivade kalvar (som ändå ska till slakt), som lades in i en slags låda som fick vara kon, så det skulle bli så verkligt som möjligt. Och vi sågade, den ena kroppsdelen efter den andra kom ut (detta påverkar inte kon, eller stoet för den delen om det är ett dött föl, i verkligheten). Mycket morbid kurs.
Men, om man inte får öva, hur ska man då göra när det är "på riktigt"?
Jag är redan nervös inför att börja jobba, eftersom vi långt ifrån får öva och erfara alla sjukdomar, frakturer, olyckor och andra åkommor som djuren drar på sig. Men alla är vi gröna i början... Och jag har en hel hösttermin kvar på skolans stora fina hästklinik, det ser jag fram emot.
Jo, så det här med bajset. Vi har haft en kurs i parasitologi, där vi lärt oss alla äckliga kryp som orsakar lidande för våra älskade djur. Men man ska ju inte avmaska hursomhelst, med hänsyn till resistensutveckling, så avmaskningskurer på häst är receptbelagda numera. För att veta om hästen har mask i magen ska man skicka in bajsprover till ett labb. Det kostar väl 100-300 kr per häst, och helst ska man kolla alla hästar i ett stall eftersom man bör behandla dem individuellt (alltså bara ge maskmedel till de hästar som faktiskt har mask, i höga doser, i magen). Vi har ju på den här kursen för ett par år sen lärt oss hur man analyserar avföringen för mask, och vi har fri tillgång till ett studentlabb på kliniken...så.. jag har vänner som skickar sina hästars bajs till mig för att jag ska kolla (när jag ändå kollar bajorna från mina egna hästar).
Min sambo är inte direkt överförtjust över posten vi får emellanåt... :-P
Kommentarer
Trackback
