Doktor Havremoppe

Uppdragen som veterinär har börjat! Det gjorde dom redan första terminen på utbildningen, min ridlärare på ridskolan fick nys om att jag pluggade, och ville genast att jag skulle ta en titt på hennes stackars hund som hade ett rinnande öga. Vad var det för fel på det? Kunde jag göra något?  Vad hon inte visste var att under första terminen i Köpenhamn när jag började (de har modulerat om lite på utbildningen nu) var att  vi läste kemi, statistik och zoologi (alltså om hur djurarter uppkommit och lite sånt). Men den kunskapen skulle jag alltså kurera stackars hundens öga... "jaa alltså statistiskt sett, så... har den en infektion???" 
Hm. Folk har stort förtroende för en. Och har haft det löpande under hela utbildningen, det har ringt folk till mig som jag inte känner - som fått mitt nummer av mina vänner - och haft frågor om deras stackars djur. "vad kan det vara?" frågar de oroligt. För det första: jag har knappt någon erfarenhet, för det andra: jag har inte ens sett djuret? tredje: jag är inte färdigutbildad och vågar inte uttala mig om nåt jag kan plötsligt hållas ansvarig för.... Men visst kan jag ge spekulationer.
Och jag diskuterar gärna fall - det är ju det man lär sig på, för då blir det spännande och motiverat att plugga på om det i alla tusen kilo böcker jag köpt (och ruinerat mig)!

Vänner har bett mig komma ut och kolla på deras hästar, för att få lite "second opinion" av mig, som ändå läser hästinriktningen (vi är inte så många på utbildningen som gör det, det fanns bara 25 platser). Nyfiken som jag är åker jag ut, alltid lär man sig nåt (åtmistone har man sett lite till av det man hittills bara läst). Men om de bara visste... Hur liiiite jag kan! Har ju inga erfarenheter alls! Vi får yttepytte lite praktik på skolan, och den beror ju på vilka patienter som är inlagda på kliniken för tillfället. Förstår inte alls hur det ska gå att börja jobba... Men alla är väl gröna i början?
Hursomhelst, när jag väl kommit ut, så blir jag lugn - jag kan ju mer än jag tror! Har ju ändå suttit med näsan i böcker i oräkneliga timmar, och lite kommer jag ändå ihåg. Resten får jag gå hem och repetera/slå upp. Det kombinerat med lite sunt förnuft så har vi ändå kommit fram till hur och vad det kan vara.

Eller så säger jag åt dom att ringa veterinären  :oP



en "patient" att öva ligaturer på!  Termin 7, kirurgisk teknik.


Intubera mera!  Övning ger färdighet. Samma kurs som ovan, hösten 2007.



P.s: Havremoppe ; en "moppe" man tankar med havre...  = häst!