Doktor Havremoppe

Jag satt häromdagen och tänkte på alla nya ord som jag lärt (?) mig under min utbildning. Inte bara alla fina medicinska termer och kroppsdelar på latin (väldigt logiska), men också alla organismer (virus, bakterier, parasiter) läkemedel/farmakologi (där fanns verkligen ingen logik!) och olika sjukdomar. Och på det mesta finns givetvis ett enklare svenskt/danskt namn, som vi också ska kunna så vi kan berätta på ett förståeligt sätt för djurägarna vad problemet är. Ja just det. Jag har lärt mig att förstå och tala danska också! Inte illa.

Undrar bara hur mycket jag kommer ihåg?  Vet inte om korvstoppningsmetod inför tentor gör att man minns det långt i efterhand. Men hur ska man annars memorera hundratals nya konstiga namn inför en tenta?

Jag menar, hör här bara:

Musculus Sternocleidomastoideus, Os pisiformis, Strongylus Vulgaris, Acepromazine, Benzimidazole, Clostridium Botulinum, Parascaris Equorum, Habronema, Ischemi, dorsal dislokation av palatum molle, Histologi, Dystoki, Foetotomi, Mastit, Ostertagia Ostertagi, Caecum, Cercarier, Suturer och Ligaturer, Laminitis, quo ad tempus, Abcess, Antihelmintika, Appertura Thoracis Cranialis, Epiglottis, Cysticercus Bovis, Enterobius Vermicularis, Emasculator... och tusentals lika knasiga till.

Pust. Men, överraskande nog, så har jag märkt även här, att jag kan mer än jag tror. "It rings a bell" så att säga (ellerhur, mina kollegor, ni kan orden ovan va?) För trots allt så används de flesta benämningar i arbetet som veterinär. Alla läkemedel på kliniken, veta vad man ska slå upp i internationell litteratur, förstå internationell medicinsk litteratur, fylla i formulär på vad man vill kolla på labb (då används alla latinska namn på parasiterna, bakterierna osv).

Rätt fantastiskt ändå. Vad man kan lära sig. Och hur mycket mer jag kommer lära mig!!!

Ser fram emot att bli specialist på häst så småningom.
 
Jag jobbar på det,  håll till godo!