Doktor Havremoppe

Nu var det ett tag sen jag bloggade sist... Tiden har inte räckt till riktigt. Jag har ägnat mesta delen av den till att pendla till Roskilde i veckan. Där går jag en kurs i köttkontroll på Slagteriskolen. Vi ska lära oss att kolla att djurskydd hålls, att djuren är friska och "hela" innan de slaktas och kolla att slaktproceduren och hela "kedjan" från "jord till bord" är hygienisk och sköts på rätt sätt. Vi ska också stå och kolla igenom alla kroppar och kroppsinnehåll att det är friskt och "ätbart". Det är alltså rätt många uppgifter man kan ha som veterinär med de döda djuren. Förberedande kurs för att få gå denna köttkontrollkurs är patologi, men jag märker att även kunskaper från tidigare kurserna bakteriologi, toxikologi, hygienseminariet och födevaresäkerhet är meningsfulla.

Trots att det luktar död och är fullt av blod överallt samt att jag avskyr vad vi gör med djuren (det är rätt obehagligt egentligen att se denna industri, hur stora kroppar åker omkring upphängda i taket i hundratals på löpande band), är jag ändå en smula fascinerad över hela slaktproceduren. Det känns bra att veta hur det går till. Eftersom jag antar att "ni köttätare" inte kommer besöka något slakteri för att se hur det ni äter kommit till, tänkte jag kort beskriva "kedjan":

I Roskilde slaktar de svin, och de föses en och en in i en kammare/sluten hiss, vari de blir medvetslösa av koldioxid. Sen hängs de upp i taket och halspulsådern skärs upp så livet kan rinna ur dem. Jag måste säga att denna avlivningsmetod känns mer behaglig än för korna, som skjuts med bultpistol (Blir man inte lite sjuk i huvet av att stå och se dem i ögonen och skjuta dem, en och en, i hundratals hela dagarna? Den synen är obehaglig kan jag meddela, de ramlar ihop av medvetslöshet, ögonen rullar in i ögonhålorna och de ligger och krampar och sprattlar tills man "avblodat" dem (det är avblödningen de dör av, inte bultpistolen). Iallafall, efter avblödningen doppas grisarna i ett skållhett bad, så att huden blir mjuk. Efter badet hamnar de i en maskin där de tumlar runt och blir "rakade", för att fortsätta in i en brännkammare (1200grader) så de får en "smakligare" färg (vem vill äta babyrosa svål?) Sen spolas de av i kallt vatten, och härifrån börjar själva slaktarbetet där gubbar står på löpande band och tömmer grisen. En tar ut tarmar, en tar ut "plucks" (lungor, lever, hjärta, njurar osv), en klyver grisen i två delar ,sen åker grisen igenom veterinärkontrollen för att kunna få stämpel om den är ok eller om grisen ska kasseras. Klövarna kapas och så hängs den in i ett kylrum, i väntan på ytterligare styckning och packetering för att sen hamna i en butik, nära dig.
 Det funkar i princip på samma sätt för ko, förutom avlivningsmetoden och att de "avhudas" innan delningen av kroppen.

Kursen har hittills varit väldigt givande. Jag tycker - trots att jag inte äter kött - att det är viktigt att veta och se hur det går till. Jag kan jobba för att djuren ska ha det bra fram till de dör (uppfödning, djurhållning, djurskydd, transporter, hantering och slaktprocedur) och att de slipper stress och onödigt lidande.

För ska vi som människor ha djur, tar vi samtidigt på oss ett stort ansvar. Djuren ska skötas på bästa sätt och få utlopp för sina naturliga behov och ha dem i en för djuren anpassad miljö.  Många skaffar husdjur utan minsta kunskap om hur de ska skötas, vilket självklart går ut över djuret. Man "förmänskligar" dem eller ger dem inte tillräcklig stimulans eller motion eller har dem i fel miljö. Borde man inte införa något slags test innan männsikor skaffar djur, egentligen? För djurens skull?

 
på besök i ett litet ko ("kreatur-")slakteri på Själland.