Mina hästar och en... hypokondriker?
Antingen "skomakarns barn" eller hypokondriker... Det vill säga antingen är det nåt med hästarna, och jag tänker att "ärs, det ger nog med sig" istället för att kolla upp det, eller så tänker jag på alla möjliga olika åkommor det skulle kunna vara. Och det är inte så några heller... Bokhyllan bågnar av alla kilo böcker jag har om det.
Nä, det är inte lätt att vara veterinär med egna djur. Dessutom, när jag faktiskt upptäckt nåt (som när Emma fick ett stort sår över höger bakkota förra året när hon kom lös och härjade runt gården några varv), så blir man lite nojjig - vad ska jag göra nu!? I vilken ordning? Vilka material? ska det sys eller bara läggas förband? Ska det läggas förband eller lufttorka??? En så enkel sak blev så svår när det väl kom till kritan. Jag har ju som sagt inte så många erfarenheter att något "sitter i ryggmärgen" än (bävar inför min första kritiska kolik-patient på egen hand...när det är på liv eller död!).
Emmas sår tvättade jag så rent jag kunde och bedömde att såret behövde undersökas djupare om det var andra strukturer än hud inblandat (senor,led, blodkärl, nerver) samt att det faktiskt borde sys. Så jag ringde ut distriktsveterinären (eftersom jag själv inte får ge bedövning eller lugnande medel som ofärdig veterinär) - givetvis på jourtid. ..
Han kom ut, undersökte såret, tvättade rent, sydde, la på förband och gav mig en hisnande räkning. Och jag fick gå och köpa mer (dyra) förband att kunna byta med. Ett par dar senare när jag skulle byta igen hade stygnen gått upp. Såret satt ju på ett ställe där hon böjer benet när hon går, så det måste ha dragit i såret varpå stygnen lossnat. Såret var nu för "gammalt" för att kunna sys igen, så här stod jag nu med en öppen sårläkning som jag fick tvätta titt som tätt och lägga nya förband på som absorberar, eftersom såret såklart börjat vätska. Dessutom, efter ytterligare ett stycke tid, bildades det svallkött i såret som hindrar läkningen. Så jag fick köpa en ap-dyr kräm som hämmar sådan växt och fortsätta behandla och lägga om (med dyra förband bör tilläggas). Det tog nästan två månader innan såret försvunnit helt. Pust!
Ett par månader senare fick Emma kolik. För första gången i sitt 21-åriga liv. Hon låg och stönade platt på sidan i en snöfylld hage (mycket olikt henne) så det var bara att börja undersöka för att försöka ta reda på hur allvarligt det verkade vara (kolla slemhinnefärg och -fuktighet, ta puls, andningsfrekvens, tempen, lyssna på magljud med stetoskop, kolla hur uttorkad hon är mm). Det mesta var normalt förutom att hon pustade väldans och att tarmljuden var lite nedsatta. Så det var inget akut (tur!) - Emma fick ledas runt ute för att se om magen skulle komma igång. Tyvärr gjorde det inte det så efter ett par timmar åkte jag in på kliniken med henne, där hon fick dropp och blev rektalundersökt - hon var förstoppad (i Colons flexura pelvina). I med paraffinolja via näs-svalgsond, i med ljummet vatten, mer dropp med b-vitamin i och lite smärtstillande och kramplösande. Sen lossnade förstoppningen med råge...och Emma pustade ut (både bak och fram!).
Det har hänt mer grejer sen dess, varje gång har jag först blivit nervös, men faktum är att jag trots nästan enbart teoretisk utbildning har ett hum om vad och när saker behöver göras. Jag hoppas det håller i sig även senare i min karriär, att jag kan lita på "magkänslan" och gräva fram kunskaperna. Så jag kan med gott samvete lita på både "skomakarns barn"-varianten och på hypokondriker-Christine. Kanske till och med är bra att kombinera dem lite? Inte blåsa upp sig över småsaker och ta tag i det som behövs istället.
Ett nytt mysterium med Guinness har dykt upp, jag har mina misstaknar om vad det är men jag återkommer om det efter att jag vet lite mer! (ska in på klinik med honom för att kunna bekräfta det).
Mina hästar ger mig massvis av veterinär-relevant erfarenhet
(på gott och ont förstås, det bästa är ju om de alltid var friska och hela..)!
Dessutom...ser jag fram emot att det kommer bli billigare att vara min egen veterinär till mina djur sen och slippa hisnande räkningar... ;o)
Nä, det är inte lätt att vara veterinär med egna djur. Dessutom, när jag faktiskt upptäckt nåt (som när Emma fick ett stort sår över höger bakkota förra året när hon kom lös och härjade runt gården några varv), så blir man lite nojjig - vad ska jag göra nu!? I vilken ordning? Vilka material? ska det sys eller bara läggas förband? Ska det läggas förband eller lufttorka??? En så enkel sak blev så svår när det väl kom till kritan. Jag har ju som sagt inte så många erfarenheter att något "sitter i ryggmärgen" än (bävar inför min första kritiska kolik-patient på egen hand...när det är på liv eller död!).
Emmas sår tvättade jag så rent jag kunde och bedömde att såret behövde undersökas djupare om det var andra strukturer än hud inblandat (senor,led, blodkärl, nerver) samt att det faktiskt borde sys. Så jag ringde ut distriktsveterinären (eftersom jag själv inte får ge bedövning eller lugnande medel som ofärdig veterinär) - givetvis på jourtid. ..
Han kom ut, undersökte såret, tvättade rent, sydde, la på förband och gav mig en hisnande räkning. Och jag fick gå och köpa mer (dyra) förband att kunna byta med. Ett par dar senare när jag skulle byta igen hade stygnen gått upp. Såret satt ju på ett ställe där hon böjer benet när hon går, så det måste ha dragit i såret varpå stygnen lossnat. Såret var nu för "gammalt" för att kunna sys igen, så här stod jag nu med en öppen sårläkning som jag fick tvätta titt som tätt och lägga nya förband på som absorberar, eftersom såret såklart börjat vätska. Dessutom, efter ytterligare ett stycke tid, bildades det svallkött i såret som hindrar läkningen. Så jag fick köpa en ap-dyr kräm som hämmar sådan växt och fortsätta behandla och lägga om (med dyra förband bör tilläggas). Det tog nästan två månader innan såret försvunnit helt. Pust!
Ett par månader senare fick Emma kolik. För första gången i sitt 21-åriga liv. Hon låg och stönade platt på sidan i en snöfylld hage (mycket olikt henne) så det var bara att börja undersöka för att försöka ta reda på hur allvarligt det verkade vara (kolla slemhinnefärg och -fuktighet, ta puls, andningsfrekvens, tempen, lyssna på magljud med stetoskop, kolla hur uttorkad hon är mm). Det mesta var normalt förutom att hon pustade väldans och att tarmljuden var lite nedsatta. Så det var inget akut (tur!) - Emma fick ledas runt ute för att se om magen skulle komma igång. Tyvärr gjorde det inte det så efter ett par timmar åkte jag in på kliniken med henne, där hon fick dropp och blev rektalundersökt - hon var förstoppad (i Colons flexura pelvina). I med paraffinolja via näs-svalgsond, i med ljummet vatten, mer dropp med b-vitamin i och lite smärtstillande och kramplösande. Sen lossnade förstoppningen med råge...och Emma pustade ut (både bak och fram!).
Det har hänt mer grejer sen dess, varje gång har jag först blivit nervös, men faktum är att jag trots nästan enbart teoretisk utbildning har ett hum om vad och när saker behöver göras. Jag hoppas det håller i sig även senare i min karriär, att jag kan lita på "magkänslan" och gräva fram kunskaperna. Så jag kan med gott samvete lita på både "skomakarns barn"-varianten och på hypokondriker-Christine. Kanske till och med är bra att kombinera dem lite? Inte blåsa upp sig över småsaker och ta tag i det som behövs istället.
Ett nytt mysterium med Guinness har dykt upp, jag har mina misstaknar om vad det är men jag återkommer om det efter att jag vet lite mer! (ska in på klinik med honom för att kunna bekräfta det).
Mina hästar ger mig massvis av veterinär-relevant erfarenhet
(på gott och ont förstås, det bästa är ju om de alltid var friska och hela..)!
Dessutom...ser jag fram emot att det kommer bli billigare att vara min egen veterinär till mina djur sen och slippa hisnande räkningar... ;o)
Kommentarer
Postat av: Mamma
Hoppla hoppla vad jag får läsa,,,puustar som Emma både fram å bak,, blir ju helt blek att få läsa din blogg,,,
Emma snälla var inte en sån med trög mage och det å sånt, å sätt inte in din matmor i problem. Hennes ekonomi blir emty å då får hon inge mat heller. Å du Emma får då mera ont i maggen. Aja baja,,,
Mera fibrer å vatten kanske?? L
Guuu vad du kan lottana,, blir så impad,, men en magkänsla är bra å ha,,,
Önskar dej all LYCKA,,
stora mega kraaamen,,,
Skulle inte ens våga ställa ens en endaste diagnos alls,, som tur är så får jag inte det heller som syrra,, phuuu
Trackback
