Doktor Havremoppe

För ett tag sen, på bussjobbet, klev det på en kille i kanske 25 årsåldern, och undrade på bruten engelska att han ville ha biljett till metro, var skulle han kliva av? Metron (tunnelbanan i Köpenhamn) ligger vid Fasanvej station, svarar jag, på engelska. Han sa att han skulle till Skattekontoret. Aha, svarar jag, då ska du istället kliva av på Sluseholmen, vid en stor butik som heter Metro! Han tackar, får sin biljett och sätter sig. Jag kör vidare. Vid Fasanvej station kommer han fram till mig, något stressad, och säger att han måste köpa till en zonbiljett till, eftersom han ju ska åka med metron. Jag säger  lugnt att, nejnej, det behövs inte en zon till, sen ska du ju inte kliva av här, det är en BUTIK som heter metro vid Sluseholmen! Han blänger på mig, säger irriterat på engelska om han inte kan få sin biljett nångång? Så han hinner med metron? Jag suckar, tittar oförstående på honom, han oförstående på mig, men visst han får sin biljett och springer av, mot metron. Lustigt tänkte jag, hur kunde det bli så knasigt? Det är i allafall hans problem, tänkte jag och körde vidare. 25 minuter senare, vid Sluseholmen, kommer han fram igen. Den engelstalande killen. "är det här jag ska gå av?" Eh, eeeh, ja? va? Nu hajjar jag noll. Han gick ju av på Fasanvej, det såg jag ju!?

Pinsamt. Killen på fasanvej var en annan kille, som var lik den första. Sammanträffande att båda talade bruten engelska. Men det var två olika. Han som klev av på Sluseholmen märkte inte mitt misstag, men undrar vad killen på Fasanvej tänkte? "idiotchaufför" säkert, haha. Komiskt ändå. Eller ska jag säga tragikomiskt? För jag har upptäckt på sistone att jag har ett stort problem, jag har svårt att komma ihåg ansikten på nya människor jag möter.

Det är rätt jobbigt faktiskt, t.ex. på en fest när man hälsar på folk, så presenterar jag mig artigt och personen blir lite stött och menar att vi har ju setts förut? Eller så kan jag springa på folk på stan som tittar på mig och jag bara går förbi, hälsar inte, de måste tänka att jag är en snobb eller så. Förlåt alla ni! Men det är faktiskt jättejobbigt. Vad gär man åt det?

Tidigare har det varit svårt att minnas namn när man presenterar sig, men då fick jag ett tips på radion (P3 by the way, programmet Christer), att jag ska associera namnet de säger med någon jag redan känner med det namnet (kan vara en kändis också), se den framför mig och liksom låta deras ansikten "smälta ihop", så associerar jag sen den nya personen med sitt namn. Har inte provat än men det låter som en idé!

Eller nej förresten, det blir ju svårt, när jag inte minns ansiktet på den nya människan.

Tips, någon?