Sommaren som försvann?
sommaren bara flyger iväg. Hinner inte alls så mycket som man planerade att man skulle göra. Men jag försöker pussla ihop ett liv med plugg, måsten och avkloppling ändå. Plugget är mest stressande just nu, inte heller det håller planeringen; byråkrati och semestrar hos folk man behöver prata med drar ut på tiden vilket känns frustrerande - det betyder att det blir mer att göra i höst, och hösten är ju redan fullbokad med hästkliniken och 4 timmars daglig pendling... Men jag får ju verkligen skäl till att kalla det slutspurt!!! För senast februari ska skolan vara klar har jag tänkt - sen ska jag titulera mig som veterinär! :o)
Apropå veterinärt. Angående Guinness rättare sagt. Vi har nu varit två vändor på kliniken, det visade sig att han har slem i halsen och lungorna som följd av Klebsiella Pneumonia-bakterier. Han fick en omgång med Hippotrim, men växten av bakterierna har tilltagit efter behandlingen så nu väntar vi på svar från labbet om resistensbestämmelse så vi vet vilket antibiotika som är verksamt så vi kan behandla honom igen. Guinness själv är superuttråkad - han är översocial och ser ytterst missnöjd ut (försöker tränga sig ut ibland ur hagen) när man hämtar någon annan häst. Han vill ju vara med där det händer! Ska bli kul att börja rida honom snart igen. Det har liksom inte blivit så mycket ridning i sommar, Emma är fortfarande väldigt halt, men hon mojjar sig och ser väldigt nöjd (och tjock) ut på betet. Det är hon värd.
Det blir helt enkelt tid åt annat istället för ridning - men ändå rinner tiden iväg och jag tycker inte jag hinner med nånting...
Apropå veterinärt. Angående Guinness rättare sagt. Vi har nu varit två vändor på kliniken, det visade sig att han har slem i halsen och lungorna som följd av Klebsiella Pneumonia-bakterier. Han fick en omgång med Hippotrim, men växten av bakterierna har tilltagit efter behandlingen så nu väntar vi på svar från labbet om resistensbestämmelse så vi vet vilket antibiotika som är verksamt så vi kan behandla honom igen. Guinness själv är superuttråkad - han är översocial och ser ytterst missnöjd ut (försöker tränga sig ut ibland ur hagen) när man hämtar någon annan häst. Han vill ju vara med där det händer! Ska bli kul att börja rida honom snart igen. Det har liksom inte blivit så mycket ridning i sommar, Emma är fortfarande väldigt halt, men hon mojjar sig och ser väldigt nöjd (och tjock) ut på betet. Det är hon värd.
Det blir helt enkelt tid åt annat istället för ridning - men ändå rinner tiden iväg och jag tycker inte jag hinner med nånting...
Sista sommaren med min älskade Emma.
Jag har tagit ett hemskt beslut. Känns fruktansvärt. Tänk er själva att ni har ansvar för en vän, som blir dålig, och du bestämmer att det är dags för kompisen att åka till andra sidan. Vem är jag att bestämma sådär över ett annat liv!? Och inte vilket liv som helst, utan någon man tycker väldigt, väldigt mycket om dessutom. Det är hårt och jobbigt, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det. Det handlar om min älskade Emma. Hon är 21 år nu (fyllde den 6:e juli, Ingrid och Bengt var så söta och sjöng för henne och gav henne en apelsin), och jag har varit med henne i hela 17 år, min första egna sköthäst, jag var 12 år då. Och beslutet måste tas, det är ju då man är den ansvarsfulle djurägaren. Det tråkigaste och hemskaste med att ha djur. Emma kan ju inte gå och ha ont.
Hon har pålagringar och artroser i benen, haft det länge, men sålänge hon är fräsch har jag varit glad och hoppats att hon ska hålla länge till. Ridit henne (gymnastiska övningar och lite kondition, ridit ut och varierat hennes träning så mycket det går) så hon ska vara någotsånär i trim, men sista året har hon varit halt i ett par omgångar på olika ben. Jag har inte hunnit komma igång ordentligt med hennes träning mellan hältorna. Nu är hon alltså halt igen, det ser ut att sitta i korset på vänster bakben, så jag funderade på om hon hade någon låsning och skulle ta ut kiropraktor. Men så såg jag att hon faktiskt belastar vänstra bakbenet mer än högra, och att musklerna ser lite större ut där, så hon verkar alltså avlasta högra bakbenet och har säkert blivit överansträngd på vänstra. Det är min teori. Och jag tror inte hon kommer bli bra igen, eftersom jag vet att hon sen flera år tillbaka har pålagringar i haserna, och det lär ju inte ha blivit bättre sen dess.
Nu får hon gå på bete istället för på diet (hon jublar), och jag ska ha en sista härlig sommar med min älskade Emma.
Hon har pålagringar och artroser i benen, haft det länge, men sålänge hon är fräsch har jag varit glad och hoppats att hon ska hålla länge till. Ridit henne (gymnastiska övningar och lite kondition, ridit ut och varierat hennes träning så mycket det går) så hon ska vara någotsånär i trim, men sista året har hon varit halt i ett par omgångar på olika ben. Jag har inte hunnit komma igång ordentligt med hennes träning mellan hältorna. Nu är hon alltså halt igen, det ser ut att sitta i korset på vänster bakben, så jag funderade på om hon hade någon låsning och skulle ta ut kiropraktor. Men så såg jag att hon faktiskt belastar vänstra bakbenet mer än högra, och att musklerna ser lite större ut där, så hon verkar alltså avlasta högra bakbenet och har säkert blivit överansträngd på vänstra. Det är min teori. Och jag tror inte hon kommer bli bra igen, eftersom jag vet att hon sen flera år tillbaka har pålagringar i haserna, och det lär ju inte ha blivit bättre sen dess.
Nu får hon gå på bete istället för på diet (hon jublar), och jag ska ha en sista härlig sommar med min älskade Emma.
