Thanksgiving (med perspektiv på livet)
Ytterligare en "lektion" i positiv anda; denna gång perspektiv i ens liv.
Thanksgiving är en högtid vi faktiskt borde ha i Sverige, såsom USA har, när man samlar familj och vänner och är glada att de finns.
Folk har en förmåga att ta så mycket för givet, och gnälla på småsaker. Lyxproblem! Det är farligt att ta saker - och speciellt andra personer - för givet. Rätt som det är finns de inte mer av en eller annan anledning. Vi tar det för självklart med en viss standard. Nu är inte min mening att sitta och tänka på alla fattiga och miserabla och att ge dåligt samvete över hur bra man har det i förhållande till väldigt många människor i världen (även om det sätter perspektiv på mycket i ens liv).
Jag menar att det ger ett lugn och tillfredställelse att tänka på det som är bra och man tycker om i ens liv, och fokusera på det, - och vara tacksam över det! - än att tänka på allt man borde ha, borde göra, hur saker borde vara eller andra människors dåliga sidor. Att vara tacksam över saker i ens liv gör en ödmjuk. Jag önskar det fanns fler ödmjuka människor.
Mitt liv är inte perfekt, det finns (faktiskt) många skelett i garderoben och trista saker på vissa fronter, men jag försöker inte fokusera på dem och låta det ta över mitt liv. Det kommer alltid finnas jobbiga grejer att bekymra sig över. Jag tar tag i det jobbiga så gott det går, är medveten om det men försöker fokusera på allt positivt istället. Jag tänkte ge mitt exempel;
Jag är tacksam över att jag har en fin lägenhet centralt i Malmö, jag går min drömutbildning med önskad inriktning (det är jag mkt tacksam över - det finns många som ju inte ens kommer in på sin drömutbildning!), jag är lycklig över att ha möjlighet att som student både kunna ha egen häst och bil tack vare fantastiska människor som gjort det möjligt för mig, jag har anställning på ett extrajobb där jag kan jobba precis när det passar mig (busschaffis) och som ger en ekonomisk trygghet, trots lite mindre krämpor här och var är jag frisk, jag är så himla glad för min underbara sambo och alla mina fantastiska vänner som bryr sig om mig.
Dessa saker ger mig livskvalitet och lycka - och inget av det tar jag för självklart - man ska vara rädd om det man har, jag tror det är nyttigt att påminna sig själv ibland hur bra man faktiskt har det. Och vara tacksam för det! Då känns problemen man har inte lika stora längre och man blir ödmjuk inför andra. Inte alls nån dum egenskap när media idag präglas av egoism, ytlighet, rasism, fördomar och lyxproblem.
Sätt lite perspektiv på livet!
Thanksgiving är en högtid vi faktiskt borde ha i Sverige, såsom USA har, när man samlar familj och vänner och är glada att de finns.
Folk har en förmåga att ta så mycket för givet, och gnälla på småsaker. Lyxproblem! Det är farligt att ta saker - och speciellt andra personer - för givet. Rätt som det är finns de inte mer av en eller annan anledning. Vi tar det för självklart med en viss standard. Nu är inte min mening att sitta och tänka på alla fattiga och miserabla och att ge dåligt samvete över hur bra man har det i förhållande till väldigt många människor i världen (även om det sätter perspektiv på mycket i ens liv).
Jag menar att det ger ett lugn och tillfredställelse att tänka på det som är bra och man tycker om i ens liv, och fokusera på det, - och vara tacksam över det! - än att tänka på allt man borde ha, borde göra, hur saker borde vara eller andra människors dåliga sidor. Att vara tacksam över saker i ens liv gör en ödmjuk. Jag önskar det fanns fler ödmjuka människor.
Mitt liv är inte perfekt, det finns (faktiskt) många skelett i garderoben och trista saker på vissa fronter, men jag försöker inte fokusera på dem och låta det ta över mitt liv. Det kommer alltid finnas jobbiga grejer att bekymra sig över. Jag tar tag i det jobbiga så gott det går, är medveten om det men försöker fokusera på allt positivt istället. Jag tänkte ge mitt exempel;
Jag är tacksam över att jag har en fin lägenhet centralt i Malmö, jag går min drömutbildning med önskad inriktning (det är jag mkt tacksam över - det finns många som ju inte ens kommer in på sin drömutbildning!), jag är lycklig över att ha möjlighet att som student både kunna ha egen häst och bil tack vare fantastiska människor som gjort det möjligt för mig, jag har anställning på ett extrajobb där jag kan jobba precis när det passar mig (busschaffis) och som ger en ekonomisk trygghet, trots lite mindre krämpor här och var är jag frisk, jag är så himla glad för min underbara sambo och alla mina fantastiska vänner som bryr sig om mig.
Dessa saker ger mig livskvalitet och lycka - och inget av det tar jag för självklart - man ska vara rädd om det man har, jag tror det är nyttigt att påminna sig själv ibland hur bra man faktiskt har det. Och vara tacksam för det! Då känns problemen man har inte lika stora längre och man blir ödmjuk inför andra. Inte alls nån dum egenskap när media idag präglas av egoism, ytlighet, rasism, fördomar och lyxproblem.
Sätt lite perspektiv på livet!
what comes around goes around
Tänkte fortsätta lite på mitt tema, att allt går om man vill med rätt vilja och inställning (inlägg:Vill man så går detl). Det här med inställning. Jag tror på, och försöker alltid ha en positiv inställning till det mesta, även personer. Också otrevliga personer - är jag trevlig när de har en dålig dag så eskalerar det inte utan tvärtom råkar jag allt mer sällan ut för obehag från dem i framtiden igen. Sen finns det såklart såna som är surmular jämt, dem kan man undvika eller fråga hur det är fatt med, och går nåns dåliga humör obefogat utöver nån annan är det såklart fel, man ska inte ta skit - men det är inte det jag tänkte säga.
Jag tänkte vara lite flummig och säga att om man har en positiv energi så smittar det av sig. Inte bara att man rycker upp andras humör, utan också händelser i livet. Om jag inte tar allt så blodigt allvarligt, är glad och gör mitt bästa med en positiv attityd så löser sig mycket. Man får flyt på nåt sätt. Ger man glädje får man glädje. Är man generös får man igen det (kanske av nån annan). Ställer man upp för vänner får man igen det med. Tror jag på att saker kommer bli på ett visst sätt, så blir det -faktiskt- ofta så. Liksom jag skrev om förut att om jag tror att nåt går så gör det det.
Syrran och jag har pratat mycket om det där. Lite som i "the secret". Att om man tänker sig hur man vill ha det så kommer det förr eller senare - antagligen så strävar man ju omedvetet dit(och medvetet med för den delen). Om nån annan är dum i huvet kan jag välja att ta åt mig, eller tänka att det är deras problem, deras "geggamojja". Det är ganska befriande att tänka så. Såklart ska man ta kritik, men rätt sådan. Lite svårt att förklara hur jag menar... Men jag tror jag ändå fått ut mitt budskap. Lite Karma - what comes around goes around.
En vän till mig sa häromdan att mitt liv verkar så enkelt. Jag har flyt menar hon. Jag försökte förklara att det har att göra med hur man ser på saker och ting. Varför göra det jobbigt och svårt för sig själv? Sitta och tycka synd om sig själv, när det inte går ens väg, istället för att tänka "hur ska jag göra istället?". Men visst, även solen har sina fläckar.. Och livet är inte alltid med en, man får deppa och gnälla ibland, men kom ihåg: Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Pragmatik. Vilja. Strävan. Ambitioner och mål. Göra saker man verkligen vill. Skapa kontakter och relationer, det ena brukar leda till det andra. Fokusera när det gäller. Göra saker man mår bra av så ofta man kan (lufta själen lite).
Och så ska man såklart ha kul på vägen, skratta ofta, och inte ta allt så himla allvarligt!
Jag tänkte vara lite flummig och säga att om man har en positiv energi så smittar det av sig. Inte bara att man rycker upp andras humör, utan också händelser i livet. Om jag inte tar allt så blodigt allvarligt, är glad och gör mitt bästa med en positiv attityd så löser sig mycket. Man får flyt på nåt sätt. Ger man glädje får man glädje. Är man generös får man igen det (kanske av nån annan). Ställer man upp för vänner får man igen det med. Tror jag på att saker kommer bli på ett visst sätt, så blir det -faktiskt- ofta så. Liksom jag skrev om förut att om jag tror att nåt går så gör det det.
Syrran och jag har pratat mycket om det där. Lite som i "the secret". Att om man tänker sig hur man vill ha det så kommer det förr eller senare - antagligen så strävar man ju omedvetet dit(och medvetet med för den delen). Om nån annan är dum i huvet kan jag välja att ta åt mig, eller tänka att det är deras problem, deras "geggamojja". Det är ganska befriande att tänka så. Såklart ska man ta kritik, men rätt sådan. Lite svårt att förklara hur jag menar... Men jag tror jag ändå fått ut mitt budskap. Lite Karma - what comes around goes around.
En vän till mig sa häromdan att mitt liv verkar så enkelt. Jag har flyt menar hon. Jag försökte förklara att det har att göra med hur man ser på saker och ting. Varför göra det jobbigt och svårt för sig själv? Sitta och tycka synd om sig själv, när det inte går ens väg, istället för att tänka "hur ska jag göra istället?". Men visst, även solen har sina fläckar.. Och livet är inte alltid med en, man får deppa och gnälla ibland, men kom ihåg: Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke.
Pragmatik. Vilja. Strävan. Ambitioner och mål. Göra saker man verkligen vill. Skapa kontakter och relationer, det ena brukar leda till det andra. Fokusera när det gäller. Göra saker man mår bra av så ofta man kan (lufta själen lite).
Och så ska man såklart ha kul på vägen, skratta ofta, och inte ta allt så himla allvarligt!
November Rain
November suger - så grå, så blöt, så mörkt, så usch!!! Jag vill snabbspola eller varför inte bara stryka november från almanackan och hoppa direkt till decemer - juleljus, julmusik, lussebullar, pepparkakor, glögg och bara MYSIGT!
Jag älskar julen.
Idag ösregnar det och blåser storm. Supermysigt -inte (Om man inte är inomhus). Jag åker till stallet. Nu är det iallafall riktigt skönt att ha ridhus - så ridning blir det i alla fall! Och när man varit ute i röv-väder så är det ännu mysigare att komma hem igen (ja jag försöker peppa mig att ge mig iväg...) Och det är alltid mysigt att umgås med Candy. Så, dags att lyfta baken ur soffan og pallra sig...
Jag älskar julen.
Idag ösregnar det och blåser storm. Supermysigt -inte (Om man inte är inomhus). Jag åker till stallet. Nu är det iallafall riktigt skönt att ha ridhus - så ridning blir det i alla fall! Och när man varit ute i röv-väder så är det ännu mysigare att komma hem igen (ja jag försöker peppa mig att ge mig iväg...) Och det är alltid mysigt att umgås med Candy. Så, dags att lyfta baken ur soffan og pallra sig...
Det är mycket nu. Men när är det inte det?
Jag är helt galet trött!!! Välkommen till arbetslivet.. Bara att vänja sig antar jag. Men jag klagar inte - jag har ju drömyrket och älskar det.
Dagarna är fantastiskt stimulerande. Händer saker hela tiden på skolans klinik, jag har många patienter som jag ska utreda. Just nu är jag på kirurgiavdelningen och har fått sondera sår, lägga "Robert-Jones" bandage och andra förbindningar, ultraljudat och röntgat ben, endoskoperat strupar, halthetsundersökningar och varit med på lite operationer - fler blir det, imorgon ska jag vara med på två hästar som har vänstersidig respektive högersidig(!) larynxhemiplegi - eller på "vanligt" språk: strup-pipare. Så det måste jag plugga på ikväll ("tie-back"-operation av aretynoidbrosket i strupen). Hästarna kommer inte kunna gnägga efteråt men de kommer kunna prestera normalt igen efter att ha haft nedsatt luftflöde i halsen.
Dagarna är långa, idag kom jag hem 19.00. Som tur är får jag mocka-hjälp till pållan idag (får mocka-hjälp måndagar och fredagar) de andra dagarna är jag hos henne - folk undrar hur jag orkar/hinner. Men såhär, nu är jag ju skittrött, men efter att ha åkt och kommit hem från stallet på kvällarna har man nya krafter. Stallet är rekreation, avkopplande, socialt, motion och ett ställe att bli på bra humör på (speciellt eftersom min häst har humor och får mig att skratta. Men det får ju mannen min med så det är skönt att vara hemma emellanåt också!)
Jag har även börjat söka jobb... Jag är ju snart klar! Det känns jätteoverkligt. Läskigt och lockande på samma gång. Jag söker bara "häst"jobb, det är ju det jag brinner för och vill bli ännu bättre på. Håll tummarna för mig, jag återkommer med hur det går!
Kvällen ska ägnas åt plugg så det är väl dags att sätta igång med det så det går bra imorgon...
Dagarna är fantastiskt stimulerande. Händer saker hela tiden på skolans klinik, jag har många patienter som jag ska utreda. Just nu är jag på kirurgiavdelningen och har fått sondera sår, lägga "Robert-Jones" bandage och andra förbindningar, ultraljudat och röntgat ben, endoskoperat strupar, halthetsundersökningar och varit med på lite operationer - fler blir det, imorgon ska jag vara med på två hästar som har vänstersidig respektive högersidig(!) larynxhemiplegi - eller på "vanligt" språk: strup-pipare. Så det måste jag plugga på ikväll ("tie-back"-operation av aretynoidbrosket i strupen). Hästarna kommer inte kunna gnägga efteråt men de kommer kunna prestera normalt igen efter att ha haft nedsatt luftflöde i halsen.
Dagarna är långa, idag kom jag hem 19.00. Som tur är får jag mocka-hjälp till pållan idag (får mocka-hjälp måndagar och fredagar) de andra dagarna är jag hos henne - folk undrar hur jag orkar/hinner. Men såhär, nu är jag ju skittrött, men efter att ha åkt och kommit hem från stallet på kvällarna har man nya krafter. Stallet är rekreation, avkopplande, socialt, motion och ett ställe att bli på bra humör på (speciellt eftersom min häst har humor och får mig att skratta. Men det får ju mannen min med så det är skönt att vara hemma emellanåt också!)
Jag har även börjat söka jobb... Jag är ju snart klar! Det känns jätteoverkligt. Läskigt och lockande på samma gång. Jag söker bara "häst"jobb, det är ju det jag brinner för och vill bli ännu bättre på. Håll tummarna för mig, jag återkommer med hur det går!
Kvällen ska ägnas åt plugg så det är väl dags att sätta igång med det så det går bra imorgon...
