Kuckeliku i nya stallet.
Sitter och funderar på varför det alltid måste finnas "orginal" i varje stall? Folk som verkligen VILL skapa osämja, skitsnack och dålig stämning. Jag förstår inte vitsen, är det brist på dramatik i deras liv!?
Jag har flyttat hem min häst till ett nytt stall utanför Staffanstorp, där det finns fler träningsmöjligheter (ridvägar, belyst paddock, RIDHUS, hindermaterial, ett par vänner till mig och tränare). Lugnet är över, kan man säga, på gott och ont.
Innan, på Torkelstorp, rådde jag över alla hästar själv tillsammans med gårdsägarna som stod för fodring, gödselhantering, in-och utsläpp, täckesbyten. Jag tränade och red, skötte hästarna och mockade. Inga konstigheter. Tog lite mer tid för mig dock, men Emma fick bo gratis där. Tyvärr fanns där inga bra träningsmöjligheter om man inte åkte iväg med hästen till ridhus 20 min bort, men har man mycket att göra med plugg och annat är det ett dåligt alternativ eftersom det tar för mycket tid (speciellt om hästen har åsikter om att inte vilja gå in i transporten).
Så...
Nu står jag alltså i ett "vanligt" stall med "vanliga" hästmänniskor. Och det är nåt man snabbt får erfara: Hästmänniskor har stora åsikter. Om allt. De tycker en jäkla massa hela tiden. Om allt från hur man borstar svansen på sin häst till vilka hästar som ska gå med vilka i hagarna på dagarna. Detta stall är inget undantag. Det hade kunnat avhjälpas om stallägarna satt upp tydligare regler om vad som gäller, men när så inte är fallet är det allas viljor som vill bli uppfyllda - ja ni kan ju tänka er hur det låter. Halleda.
Men det är bara att vänja sig. Jag har ju valt att bli hästveterinär så det här blir bra "förträning" i hur hästmänniskorna ska tas, haha. Så länge ingen häst missköts eller far illa ligger jag lite lågt - för ju fler kockar desto sämre soppa...
Candy i sin nya box
Jag har flyttat hem min häst till ett nytt stall utanför Staffanstorp, där det finns fler träningsmöjligheter (ridvägar, belyst paddock, RIDHUS, hindermaterial, ett par vänner till mig och tränare). Lugnet är över, kan man säga, på gott och ont.
Innan, på Torkelstorp, rådde jag över alla hästar själv tillsammans med gårdsägarna som stod för fodring, gödselhantering, in-och utsläpp, täckesbyten. Jag tränade och red, skötte hästarna och mockade. Inga konstigheter. Tog lite mer tid för mig dock, men Emma fick bo gratis där. Tyvärr fanns där inga bra träningsmöjligheter om man inte åkte iväg med hästen till ridhus 20 min bort, men har man mycket att göra med plugg och annat är det ett dåligt alternativ eftersom det tar för mycket tid (speciellt om hästen har åsikter om att inte vilja gå in i transporten).
Så...
Nu står jag alltså i ett "vanligt" stall med "vanliga" hästmänniskor. Och det är nåt man snabbt får erfara: Hästmänniskor har stora åsikter. Om allt. De tycker en jäkla massa hela tiden. Om allt från hur man borstar svansen på sin häst till vilka hästar som ska gå med vilka i hagarna på dagarna. Detta stall är inget undantag. Det hade kunnat avhjälpas om stallägarna satt upp tydligare regler om vad som gäller, men när så inte är fallet är det allas viljor som vill bli uppfyllda - ja ni kan ju tänka er hur det låter. Halleda.
Men det är bara att vänja sig. Jag har ju valt att bli hästveterinär så det här blir bra "förträning" i hur hästmänniskorna ska tas, haha. Så länge ingen häst missköts eller far illa ligger jag lite lågt - för ju fler kockar desto sämre soppa...
Candy i sin nya box
Kommentarer
Trackback
