DVM to be!
Därefter firar jag min examen och 30-årsdag (6 mars), för att den 8 mars börja nya jobbet som veterinär. Det kommer bli fantastiskt skojigt och spännande, verkligen! Men jag har också kommit till en insikt, att jag kommer ha ont om tid för annat. Jourer och plugga på mina fall (man kan aldrig lära sig för mycket) gör att jag kommer få dåligt samvete för att jag inte hinner satsa på hästen så mycket som jag vill. Gör jag något vill jag kunna göra det ordentligt.
Så Candy har åkt tillbaka till Norrköping hos Anna. Hon är nyopererad och prognosen är osäker, veterinären som opererade tror att det kommer bli helt bra så det glädjer mig och jag hoppas verkligen det, hon är ju en så fin häst. Känns tråkigt att inte ha henne själv, men det är synd om det inte heller blir något av henne eftersom hon förmodligen kan bli något bra förutsatt att hon blir bra i benet. Anna får ta och skicka lite bilder och rapporter!
Candy bugar! Lite tricks kan hon allt. Får se om hon spexar nåt hos Anna, hihi!
Överslagshandlingar
Sitter och försöker koncentrera mig på att repetera genetik (DNA-sekventering och analys) inför genetikjobbet imorrn (mitt extrajobb på skolan, som instruktör på de yngre veterinärklassernas räkneövningar).
Är bara så totalt omotiverad att läsa på om det, när det 1) finns 1000 roligare saker att göra och 2) specialet borde prioriteras. Men det är ju ett jobb med bra pengar, som är väl behövliga nu när jag förbrukat mina 6 års studiemedel hos CSN.
Så här sitter jag och har alla uppgifter framför mig. Men jag lyckas bara inte ta mig igenom det. Jag kikar lite på Facebook. Jag går och diskar (!). Jag ringer nån. Bloggar. Och sådär håller det på.. Överslagshandlingar. Känner ni igen det?
Lika bra att ge upp för nu, och försöka senare igen (typ imorrn innan jobbet? jag jobbar bäst under tidspress!), så jag kan göra nåt vettigt nu istället... Som att reka stället som vi ska ha bröllopet på!
(speciale-analysen sätter ändå inte igång förrän vi får filmmaterialet på fredag så det gäller att passa på när man kan).
rosettplockare
Hursomhelst. Väl på framridningen till klassen fanns det bara ryttare med flashiga hästar med sprättiga spänstiga rörelser á la högre dressyrklassnivå. Och enligt startlistan var ingen av hästarna unghäst - som man annars kunde tänka sig att de var ute på första tävlingen för att få lite rutin. Men nej, de flesta ryttarna var beridare på hästar som alla var äldre än 7 år. Vad håller de på med? Var är ekipagen som egentligen borde tävla lätt c??? De hade ju inte haft en chans i detta startfält. Plötsligt hade min kompis konkurrens - och mycket riktigt fick hon heller ingen placering med detta motstånd, även om hennes prestation var bra och det såg trevligt ut. För det är väl det som är grejen med lätt C, att vägarna är fina och hästen är eftergiven? Vilka tävlingar ska de på faktiskt lägre nivå tävla på nu? Alla vill ju tävla för att kunna ha en chans till placering, trots allt.
Jag tycker det är lite tokigt. Domaren eller nån borde skriva i protokollet till ryttaren att de är för bra för klassen, är man på en viss nivå borde man alltså inte få starta i lägre klasser. Eller om dessa verkligen är på lätt C nivå, hur ser då lätt B och lätt A ut idag? Jag trodde själv att jag låg på lätt A nivå eftersom det är de rörelserna jag tränar till vardags...men nu vet jag inte. Dessutom premieras hästar som avlats till att röra sig flashigt istället för att bedömma själva ridningen och kommunikationen hos ekipaget. Men det är domarna som dömer och ryttarna vill bli placerade - då verkar alla medel vara tillåtna. Även rollkur/hyperflexion som träningsform. Men det är en helt annan historia.
Stora försöksdagen
Sista tentan är avklarad med högt betyg! Känns väldigt bra. Fick prata om en hästpatient vi haft under hösten, och allt om dens symptom, vilka undersökningar vi gjorde och resultat, vilka olika diagnoser den kunde ha och så vilken vi kom fram till och varför. Sen plan för hur den ska bli frisk såklart, själva behandlingen. Den patient jag fick prata om hade kolik och chock, så det fick jag berätta om. Diagnosen var peritonitis (= bukhinneinflammation, alternativet den kunde ha var proximal enteritis). Det var kul! (och om ni undrar så blev patienten frisk!)
Sen dess är det specialet (examensarbetet) som gäller. Vi har förberett försöken vi vill göra i snart ett års tid, som jag skrivit tidigare så är det otroligt mycket att planera och ta hänsyn till och ordna med, både praktiskt, teoretiskt och byråkratiskt. I veckan körde vi upp till Strömsholm för att hämta en accelerometer/limb-facing system, som kan mäta hästens rörelsemönster. Man sätter små sensorer på hästens ben, sen mäter den symmetrin i gångarterna så man kan upptäcka ojämnheter och evt hältor. Vi körde upp måndagen och hem på tisdagen, i snöoväder. Kom hem kl 04 på morgonen, men vad gör man inte? :-)
På måndag kör vi till Århus på Jylland istället, där vi ska få hjälp av en till av våra (4st) handledare.
På onsdagkvällen, dagen innan försöken, fick vi veta att ridhuset vi skulle hålla till i var dubbelbokat. Suck. Så nog har det gått upp och ner in i det sista!
Dagen D var alltså igår, torsdag den 4 februari. Dagen allt bara skulle fungera, eftersom vi inte fått någon dag att testa allting på. Och bara en halv dag att genomföra försöken - det är tajt! Men vill man så går det, med ett detaljrikt försöksprotokoll och flera personer som hjälpte till att organisera och genomföra dagen så gick det.
På plats var flera tjejer från ridgymnasium som gjorde iordning hästarna och värmde upp dem, en som skötte protokollet och såg till att det hölls, en tidtagare, en som skötte flowet i uppvärmningsarenan, en som har koll på stället vi var på och ordnade med ridhuset, en kameraman från ett filmbolag vi hyrt in som skulle filma hästarna från mitten av volten de skulle tömköras på, Sveriges duktigaste tömkörare (!) hela 9 hästar som är i träning och representativa för studien, och så vi, som skötte limb-facing systemet. Och allt flöt på! Det kändes mäktigt att stå där och se hela spektaklet, som jag och Jessica åstadkommit. En dag över förväntan!!!
Nu återstår bearbetning av materialet, vilket är omfattande men också väldigt spännande. Vi har fått datum att försvara specialet den 3 mars, mycket snart alltså. Så jag har att göra... Kom gärna och lyssna på försvaret!
För den som glömt handlar arbetet om hur ridning med hyperflexion av hästens nacke (en kontroversiell träningsmetod använd av flera ryttare i dressyrtoppen idag) påverkar dens beteende och rörelsemönster.
Vi ser fram emot att se vad resultatet blir, gör ni?
