Bakom Specialet finns massa arbete som inte syns
Är i full gång med Specialet. Jag och Jessica jobbar så huvet känns som sega råttor när man kommer hem. Typ. Men det är segt, för det vi gör syns inte, ändå kommer vi framåt. Vi slåss nämligen med svensk byråkrati.
I två månader har vi försökt få tag på de rätta personerna på olika ställen och instanser. Vi väntar på att de kommer tillbaks på semester, sen visar det sig att det ändå inte var den personen man skulle prata med och får ett nytt namn, ny väntan... Jordbruksverket har inte koll på massa papper och tillstånd om stället vi ska låna hästar från, det stället hävdar starkt att de har tillstånd osv osv. Massa skickade mail fram och tillbaks som måste formuleras noga, och så ska vi få tag i all utrustning innan vi ska komma igång (bla en tygel-tryck-mätare med tillhörande dataprogram som vi importerar från Australien!).
Detta har gjort att vår undersökning inte kunnat genomföras i sommar, nu hoppas vi kunna klämma in undersökningen under den veckan jag har höstlov från kliniken istället... Och göra statistiken på jullov och tom efter att jag egentligen ska vara klar i skolan...Pust! Parallellt med all administration har vi iallafall skrivit vår teoretiska del baserat på olika vetenskapliga artiklar och litteratur, så visst har vi ändå fått mycket gjort. Men det hade varit lättare att hoppa på ett befintligt projekt där man börjar med undersökningen direkt där alla tillstånd och papper är klara, så man kan ägna sig åt resultaten och statistiken nästan direkt... Då hade vi redan varit klara. Men.. Detta är otroligt mycket mer spännande!
Detta vi gjort nu har tagit oss ett halvår. Tre månader tog det att bara designa studien, att ta fram en projektbeskrivning. Vi har tre handledare med vilka vi kommit fram till hur vi ska göra, allt för att minimera "bias". Tex ska vi inte använda ryttare i studien, då dessa kan påverka hästen för mycket, så blir det en felkälla i resultaten (bias).
Men samtidigt - det är otroligt lärorikt och känns otroligt bra att ha fått göra en hel studie helt själva - dessutom är handledarna väldigt engagerade och många är nyfikna på våra resultat. Om vi lyckas komma fram till något kommer de användas internationellt på olika symposier omkring denna metod och hästträning generellt (dvs det efterfrågas om forskning och bevis på området av bl.a. veterinärer, domare och FEI) Kul kul kul!
Vi jobbar vidare. Kolla sålänge in: http://horsesforlife.com/ARollkurPictogram/
ps: en häst ska inte dregla utanför munnen - det är tecken på smärta eller obehag (den ska istället ha vitt "läppstift" eller inget alls). De ska inte gå och gapa eller "joxa" med tungan. Tygelkontakten ska vara mjuk, särskilt till stångbettet när man rider med kandar. Hästarna har svårt att se och andas när de håller huvudet i rollkur, se en del av bilderna - ögonen är riktade starkt uppåt (framåt för hästen). Bilderna är tagna på dressyrframridning med kända ryttare...
(för er som inte vet vad vi skriver om har jag skrivit ett inlägg tidigare i juni som heter "Rollkur").
I två månader har vi försökt få tag på de rätta personerna på olika ställen och instanser. Vi väntar på att de kommer tillbaks på semester, sen visar det sig att det ändå inte var den personen man skulle prata med och får ett nytt namn, ny väntan... Jordbruksverket har inte koll på massa papper och tillstånd om stället vi ska låna hästar från, det stället hävdar starkt att de har tillstånd osv osv. Massa skickade mail fram och tillbaks som måste formuleras noga, och så ska vi få tag i all utrustning innan vi ska komma igång (bla en tygel-tryck-mätare med tillhörande dataprogram som vi importerar från Australien!).
Detta har gjort att vår undersökning inte kunnat genomföras i sommar, nu hoppas vi kunna klämma in undersökningen under den veckan jag har höstlov från kliniken istället... Och göra statistiken på jullov och tom efter att jag egentligen ska vara klar i skolan...Pust! Parallellt med all administration har vi iallafall skrivit vår teoretiska del baserat på olika vetenskapliga artiklar och litteratur, så visst har vi ändå fått mycket gjort. Men det hade varit lättare att hoppa på ett befintligt projekt där man börjar med undersökningen direkt där alla tillstånd och papper är klara, så man kan ägna sig åt resultaten och statistiken nästan direkt... Då hade vi redan varit klara. Men.. Detta är otroligt mycket mer spännande!
Detta vi gjort nu har tagit oss ett halvår. Tre månader tog det att bara designa studien, att ta fram en projektbeskrivning. Vi har tre handledare med vilka vi kommit fram till hur vi ska göra, allt för att minimera "bias". Tex ska vi inte använda ryttare i studien, då dessa kan påverka hästen för mycket, så blir det en felkälla i resultaten (bias).
Men samtidigt - det är otroligt lärorikt och känns otroligt bra att ha fått göra en hel studie helt själva - dessutom är handledarna väldigt engagerade och många är nyfikna på våra resultat. Om vi lyckas komma fram till något kommer de användas internationellt på olika symposier omkring denna metod och hästträning generellt (dvs det efterfrågas om forskning och bevis på området av bl.a. veterinärer, domare och FEI) Kul kul kul!
Vi jobbar vidare. Kolla sålänge in: http://horsesforlife.com/ARollkurPictogram/
ps: en häst ska inte dregla utanför munnen - det är tecken på smärta eller obehag (den ska istället ha vitt "läppstift" eller inget alls). De ska inte gå och gapa eller "joxa" med tungan. Tygelkontakten ska vara mjuk, särskilt till stångbettet när man rider med kandar. Hästarna har svårt att se och andas när de håller huvudet i rollkur, se en del av bilderna - ögonen är riktade starkt uppåt (framåt för hästen). Bilderna är tagna på dressyrframridning med kända ryttare...
(för er som inte vet vad vi skriver om har jag skrivit ett inlägg tidigare i juni som heter "Rollkur").
Tomt och tungt efter Emma.
Och så kom dagen då jag åkte till stallet utan en matglad Emma i hagen. Kände mig stark och förberedd att besöka hennes grav (jag var inte med på den hemska dagen det hände, det gjorde en vän till mig, hon har verkligen varit en klippa).
Det första jag ser när jag parkerat bilen är detta:
Tillverkat av Emmas gamla skor. Så himla fint!!! Den ska sitta på Emmas grav, tillsammans med den redan planterade rosbusken, av sorten "Emmarosor". Tack tack tack Jessica! Du är fantastisk!
När jag såg den blev jag så rörd, fasaden brast och tårarna strömmade ner för kinderna. Det blev en tung dag igen, sorgen kom över mig fullständigt. Graven var så fint gjord med stenar runt om och så rosenbusken ovanpå. Ingrid ska plantera träd där också, får se vilken sort det blir. En ek vore kanske fint?
Känns jättebra att ha varit dit, känns bra att hon fick begravas där. Mockade ur Emmas box, städade undan hennes saker. Var sak har sin tid... Nu ska jag göra klart plugget, en (tung) sista termin väntar, sen ska jag satsa på min nya fina häst som jag hoppas kunna få lika många fantastiska år tillsammans med som jag och Emma har haft.
Det första jag ser när jag parkerat bilen är detta:
Tillverkat av Emmas gamla skor. Så himla fint!!! Den ska sitta på Emmas grav, tillsammans med den redan planterade rosbusken, av sorten "Emmarosor". Tack tack tack Jessica! Du är fantastisk!
När jag såg den blev jag så rörd, fasaden brast och tårarna strömmade ner för kinderna. Det blev en tung dag igen, sorgen kom över mig fullständigt. Graven var så fint gjord med stenar runt om och så rosenbusken ovanpå. Ingrid ska plantera träd där också, får se vilken sort det blir. En ek vore kanske fint?
Känns jättebra att ha varit dit, känns bra att hon fick begravas där. Mockade ur Emmas box, städade undan hennes saker. Var sak har sin tid... Nu ska jag göra klart plugget, en (tung) sista termin väntar, sen ska jag satsa på min nya fina häst som jag hoppas kunna få lika många fantastiska år tillsammans med som jag och Emma har haft.
Slapp-semester och verklighetsflykt.
Befinner mig I Napstjert, 2 mil söder om Skagen, i K´s pappas sommarhus. Det är 5:e året vi är här och det är skönt, vi verkligen slappar och gör inget vettigt, inga längre perioder iallafall! :-P Dagarna består av kubb-spel, bad i havet (som ligger 100 m bort), lite plugg ute under parasoll, ett par (få) joggturer, god mat, filmer och bastubad med iskall öl. Mojjigt!
Det var bra att åka hit, nu har det nästan gått en vecka sedan Emma åkte till de evigt gröna ängarna. Jag har fått lite distans till det, dels genom att vara här, dels i tid, gråten bubblar inte i halsen så fort jag tänker på henne nu. Det kommer nog när jag ska till stallet nästa gång, och besöka hennes grav...
Det känns lite overkligt att det har hänt. Som en ond dröm, jag måste påminna mig om att det är sant. Men det känns bra. Mitt beslut känns rätt, men är det absolut jobbigaste jag någonsin har tagit. Lilla Emsing. Och livet löper obarmhärtigt vidare. Tur det.
Det var bra att åka hit, nu har det nästan gått en vecka sedan Emma åkte till de evigt gröna ängarna. Jag har fått lite distans till det, dels genom att vara här, dels i tid, gråten bubblar inte i halsen så fort jag tänker på henne nu. Det kommer nog när jag ska till stallet nästa gång, och besöka hennes grav...
Det känns lite overkligt att det har hänt. Som en ond dröm, jag måste påminna mig om att det är sant. Men det känns bra. Mitt beslut känns rätt, men är det absolut jobbigaste jag någonsin har tagit. Lilla Emsing. Och livet löper obarmhärtigt vidare. Tur det.
Döden är ful.
Min älskade häst är borta. Det känns overkligt, att jag aldrig kommer få träffa henne igen. Det är en sån enorm smärta och saknad som jag inte trodde jag skulle känna. Som att en nära anhörig har dött, hon har betytt så mycket för mig och varit mitt hjärta så länge. Även om hon "bara" är en häst, så har hon ju ändå varit en nära och kär relation, och det är det som känns så fruktansvärt tomt nu när hon inte finns mer.
Jag är tacksam för alla 17 år jag fått vara med och uppleva med henne. Men trots smärtan jag känner nu, har ju vår tid tillsammans varit värd varenda minut, och jag gläds åt alla minnen jag har (och alla små anekdoter som andra berättar om henne, hon har gjort intryck på folk!!! :o) (vill gärna höra era bästa Emma-minnen, de värmer mig!).
Jag menar att det inte är värt att vara utan djur bara för att man är rädd för att de en dag ska dö. Tiden med dem ger en enorm livskvalitet och känslan att vara värdefull. Men döden är alltid ful när den kommer. Så ful att ingen blir glad. Jag gråter.
Hejdå min Emma.
Idag är sista dagen med Emma. Det har blivit dags. Det känns otroligt tungt och ledsamt. Har försökt hitta på saker och umgåtts med människor hela veckan, för att få tankarna på annat håll. Men så fort jag blir ensam kommer tårarna.
Det är ett nödvändigt beslut och det känns ändå, på ett konstigt sätt, helt rätt. Emma är väldigt halt och kan inte böja höger bakben, vid böjprov är det mer än 90 grader i hasvinkeln. Hon är ändå på gott humör och det känns bra att hon får sluta som en glad (och VÄLDIGT rund) häst. Det har ordnats så att hon får begravas på Torkelstorp, vilket känns fint för hon har verkligen trivts där. Ikväll ska jag ut och pyssla om henne ordentligt och ge henne massor av morötter, äpplen och skalade apelsiner och prata gamla minnen.
Vi har verkligen haft kul ihop och varit med om många saker de senaste 17 åren som vi har känt varann.
Emma har betytt oerhört mycket för mig
.
Det är ett nödvändigt beslut och det känns ändå, på ett konstigt sätt, helt rätt. Emma är väldigt halt och kan inte böja höger bakben, vid böjprov är det mer än 90 grader i hasvinkeln. Hon är ändå på gott humör och det känns bra att hon får sluta som en glad (och VÄLDIGT rund) häst. Det har ordnats så att hon får begravas på Torkelstorp, vilket känns fint för hon har verkligen trivts där. Ikväll ska jag ut och pyssla om henne ordentligt och ge henne massor av morötter, äpplen och skalade apelsiner och prata gamla minnen.
Vi har verkligen haft kul ihop och varit med om många saker de senaste 17 åren som vi har känt varann.
Emma har betytt oerhört mycket för mig
.
