Sommarlov med hösttankar
Varför går tiden så himla fort på sommaren!? Jag har redan höst-skräck. Kallare, mörkare, mindre grönt, blåsigare, längre skoldagar och massa måsten...
Luuuuugna mig nu....
Måste se till att njuta lite medan tid är och medan det är varmt och ljust! Så dagarna får jag ägna åt mysiga aktiviteter och eftermiddagarna/kvällarnna går till Speciale-skrivning. I helgen med det fantastiska vädret hyrde vi trampbåt i Malmös kanal tex, det var jättemysigt!
Och ännu bättre - inga mer busspass nu! Körde sista passen förra veckan - det är såå skönt! (kanske kör nåt i höst och till jul igen...).
Så, nu när Candy är i Norrköping och det är lite lugnare med jobb så har jag börjat rida Emma lite mer. Det var nödvändigt - tanten måste ner i vikt nu.. Hon har varit rund sen betet förra sommaren! (pinsamt, hon har faktiskt celluliter). Men hon gillar ju att jobba så vi har skoj också. Rider i högt gräs så hon verkligen måste lyfta alla benen och gympa (hon är rätt snubblig och klantig annars). Och Emma ser så glad ut så!
Guinness däremot låter knasig i halsen. Jag har varit nojjig ett tag nu, om det verkligen är något (han är superpigg men flåsar direkt när man börjar rida, och så kommer det korta 1sek "snark"ljud ibland, mycket skumt), men imorgon ska vi i alla fall in på kliniken för endoskopi av svalget för att se om jag har rätt eller inte. Jag har ju mina misstankar om vad det kan vara (struppipning?) - återkommer om det!
Är man nördig om man tycker att allt som kräver veterinärvård med hästarna i ens närhet är lite spännande? undrar hur länge jag kommer tycka det... Nu är man ju "hungrig" på att lära sig mer hela tiden och det är ju dessutom lättare att lära sig nåt när man har sett och kan relatera till det i verkligheten... Höstterminen på kliniken i Taastrup kommer bli hur kul som helst! :o)
Luuuuugna mig nu....
Måste se till att njuta lite medan tid är och medan det är varmt och ljust! Så dagarna får jag ägna åt mysiga aktiviteter och eftermiddagarna/kvällarnna går till Speciale-skrivning. I helgen med det fantastiska vädret hyrde vi trampbåt i Malmös kanal tex, det var jättemysigt!
Och ännu bättre - inga mer busspass nu! Körde sista passen förra veckan - det är såå skönt! (kanske kör nåt i höst och till jul igen...).
Så, nu när Candy är i Norrköping och det är lite lugnare med jobb så har jag börjat rida Emma lite mer. Det var nödvändigt - tanten måste ner i vikt nu.. Hon har varit rund sen betet förra sommaren! (pinsamt, hon har faktiskt celluliter). Men hon gillar ju att jobba så vi har skoj också. Rider i högt gräs så hon verkligen måste lyfta alla benen och gympa (hon är rätt snubblig och klantig annars). Och Emma ser så glad ut så!
Guinness däremot låter knasig i halsen. Jag har varit nojjig ett tag nu, om det verkligen är något (han är superpigg men flåsar direkt när man börjar rida, och så kommer det korta 1sek "snark"ljud ibland, mycket skumt), men imorgon ska vi i alla fall in på kliniken för endoskopi av svalget för att se om jag har rätt eller inte. Jag har ju mina misstankar om vad det kan vara (struppipning?) - återkommer om det!
Är man nördig om man tycker att allt som kräver veterinärvård med hästarna i ens närhet är lite spännande? undrar hur länge jag kommer tycka det... Nu är man ju "hungrig" på att lära sig mer hela tiden och det är ju dessutom lättare att lära sig nåt när man har sett och kan relatera till det i verkligheten... Höstterminen på kliniken i Taastrup kommer bli hur kul som helst! :o)
Stallet istället
...Det här med att köpa träningsskor... Halledá vilket projekt!
Det skulle provas på glaspall och löparband med filmkamera och en mängd olika skor ställdes fram och skulle provas, den ena snajdigare utseende än den andra. Faktum är att alla är så hilma fula! Måste det vara så? Och alla hade givetvis olika utformningar och funktioner, jag blev matt av att bara se dem. Men till sist lyckades jag välja ut ett par som hade hyfsat bra "överrullning" (ett måste med klumpfoten), kändes ok på fötterna (men ser stora och fula ut) - så de ska hem och provas. Dyrt är det också - men jag känner väl att det måste vara värt att satsa på ergonomiska skor i längden...(speciellt eftersom jag inte köpt nya på 4 år och ser ut därefter). Så nu finns inga ursäkter att jag inte ska ut på motionsspåret längre. Fast.. inte idag - det blir eftermiddag i stallet istället :-)
Det skulle provas på glaspall och löparband med filmkamera och en mängd olika skor ställdes fram och skulle provas, den ena snajdigare utseende än den andra. Faktum är att alla är så hilma fula! Måste det vara så? Och alla hade givetvis olika utformningar och funktioner, jag blev matt av att bara se dem. Men till sist lyckades jag välja ut ett par som hade hyfsat bra "överrullning" (ett måste med klumpfoten), kändes ok på fötterna (men ser stora och fula ut) - så de ska hem och provas. Dyrt är det också - men jag känner väl att det måste vara värt att satsa på ergonomiska skor i längden...(speciellt eftersom jag inte köpt nya på 4 år och ser ut därefter). Så nu finns inga ursäkter att jag inte ska ut på motionsspåret längre. Fast.. inte idag - det blir eftermiddag i stallet istället :-)
Träningssommar
Nu är det dags igen - hoppas disciplinen håller i sig ett tag... Att träna alltså! Det som ständigt susar i bakhuvudet; ska borde måste... Jag menar, om jag kräver att mina hästar ska hållas igång, varför borde det inte gälla mig också?
Jag är "träningsperiodare". Mycket hänger på hur mycket som förssiggår i livet runtomkring. I våras till exempel, då hade jag två jobb, skola och plugg, tre hästar varav två som jag red fyra dagar i veckan, umgänge med vänner och givetvis med sambon och så ska man ju försöka hinna sova lite också, ja då är det liksom inte prioriterat att sticka till gymmet eller ta en powerwalk.
Men nu! Jag har inga mer planerade "bussveckor" utan ska ju sitta med Specialet, så nu finns tid för lite ny struktur i vardagen - dvs lite mer motion till mig. Förvisso rider jag fortfarande två hästar ett par dar i veckan och mockar 4 boxar, sopar, bär vatten och fyller på halm och allt det där, men jag behöver mer kondition. Det är inte så kul när jag märker att jag flåsar när jag cyklar till bilen, en tur på 4 (!) minuter. Eller flåsar när jag går hem till folk som bor 4 trappor upp. Eller att mina kläder börjat påpeka för mig att nu är det verkligen dags - Så det är väl det. Och jag måste skryta lite med att jag tre gånger senaste veckan pallrat mig runt i vackra Pildammsparken i Malmö, en runda på totalt ca 4 km hemifrån mig och tillbaka. Och, hör och häpna, idag joggade jag runt hela! (Låter kanske inte så märkvärdigt för vissa, men de som känner mig vet att jag har en klumpfot efter en olycka). Så det är inte så illa pinkat av mig.
Imorgon blir det till att köpa nya joggingskor, sen är min träningssommar igång! =)
Jag är "träningsperiodare". Mycket hänger på hur mycket som förssiggår i livet runtomkring. I våras till exempel, då hade jag två jobb, skola och plugg, tre hästar varav två som jag red fyra dagar i veckan, umgänge med vänner och givetvis med sambon och så ska man ju försöka hinna sova lite också, ja då är det liksom inte prioriterat att sticka till gymmet eller ta en powerwalk.
Men nu! Jag har inga mer planerade "bussveckor" utan ska ju sitta med Specialet, så nu finns tid för lite ny struktur i vardagen - dvs lite mer motion till mig. Förvisso rider jag fortfarande två hästar ett par dar i veckan och mockar 4 boxar, sopar, bär vatten och fyller på halm och allt det där, men jag behöver mer kondition. Det är inte så kul när jag märker att jag flåsar när jag cyklar till bilen, en tur på 4 (!) minuter. Eller flåsar när jag går hem till folk som bor 4 trappor upp. Eller att mina kläder börjat påpeka för mig att nu är det verkligen dags - Så det är väl det. Och jag måste skryta lite med att jag tre gånger senaste veckan pallrat mig runt i vackra Pildammsparken i Malmö, en runda på totalt ca 4 km hemifrån mig och tillbaka. Och, hör och häpna, idag joggade jag runt hela! (Låter kanske inte så märkvärdigt för vissa, men de som känner mig vet att jag har en klumpfot efter en olycka). Så det är inte så illa pinkat av mig.
Imorgon blir det till att köpa nya joggingskor, sen är min träningssommar igång! =)
Solig Midsommar!
Midsommar igen! Jag hade planerat att upprepa succen vi gjorde 2005, när klassen och vänner från Malmö hade picnic med sånger, dans, brännboll och stafettlekar på Ribban i Malmö med strålande sol. Vi har inte kunnat hålla det åren emellan - då de i Danmark inte firar midsommar så har de lagt tentor denna dag och veckan efter för oss - tack tack... Eller så har det - som vanligt - varit kallt och regnigt.
Och ett par dagar innan midsommar i år kom väderleksrapporterna - är vi förvånade??? - 12 grader och regn hela dagen. I hela Sverige. Två dagar innan evenemanget beslöt vi oss för att ställa in alltihop. Istället bjöd Jens in några stycken hem till honom, där vi oavsett väder i allafall kunde grilla och sitta inomhus, så helt tokig midsommar skulle det ju inte bli ändå. Men så hände nåt häftigt - regnet uteblev. Vi hade sol och blå himmel över oss hela dagen - och runtomkring oss (i Malmö och sannolikt även på Ribban där vi tänkt vara) var molnen närmast svarta och tunga av regn. Men ett hål i molnen - bara över oss! Fantastiskt. Det blev en riktigt bra midsommar utomhus med sol, massor av god mat, vin, kubbspel och gitarrsånger och när mörkret fallit satt vi framför brasa inomhus. Tack Jens!
Observera den blå himmeln precis över oss! (foto: Jens Stetter)
Och ett par dagar innan midsommar i år kom väderleksrapporterna - är vi förvånade??? - 12 grader och regn hela dagen. I hela Sverige. Två dagar innan evenemanget beslöt vi oss för att ställa in alltihop. Istället bjöd Jens in några stycken hem till honom, där vi oavsett väder i allafall kunde grilla och sitta inomhus, så helt tokig midsommar skulle det ju inte bli ändå. Men så hände nåt häftigt - regnet uteblev. Vi hade sol och blå himmel över oss hela dagen - och runtomkring oss (i Malmö och sannolikt även på Ribban där vi tänkt vara) var molnen närmast svarta och tunga av regn. Men ett hål i molnen - bara över oss! Fantastiskt. Det blev en riktigt bra midsommar utomhus med sol, massor av god mat, vin, kubbspel och gitarrsånger och när mörkret fallit satt vi framför brasa inomhus. Tack Jens!
Observera den blå himmeln precis över oss! (foto: Jens Stetter)
Roligt
Åh som jag har skrattat åt dessa Youtube-klipp... Jag vet, de är gamla, men nya för mig, kanske även för dig? :-D
Det sa Jonte: http://www.youtube.com/watch?v=A997EJtK6Gg
Sovjets nationalsång: http://www.youtube.com/watch?v=jJPmuPrs3IY
Teleportera Taliban: http://www.youtube.com/watch?v=bFiTvydhEKw
Fan vad roligt: http://www.youtube.com/watch?v=ZKxNhCBu3TA
Hatten är din: http://www.youtube.com/watch?v=MT9ZNJ2YS64&feature=related
Det är dom roligaste, men sök också "fiskpinnar" samt "ansiktsburk"
"Rollkur"
Så var pluggeriet igång - mindre busskörning och mer fokus på Specialet (examensarbetet). Jag ska skriva det tillsammans med Jessica i min klass och nästan hela sommaren är ägnad åt det. Innan vi bestämde oss för vad vi skulle skriva om kände jag att jag vill kunna göra en liten skillnad, göra det en smula bättre i hästhållningen på nåt sätt. Jag vill inte göra en litteraturstudie utan hellre undersöka något, för att sen kunna bevisa att det är bra eller dåligt och få i allafall några människor att fundera om lite (dock mer statistikarbete... :-/ ). Jag är intresserad av träning av hästar, fysiologi, hästvälfärd och beteendevetenskap. Och gissa vad - det är precis vad vi kommer hålla på med!
I Danmark, liksom det har varit inom FEI, är det "på tapeten" med träningsmetoden "Rollkur"/Hyperflexion av hästens nacke. De som använder metoden menar att det ger bättre "ryggsving" under ridning. Sen finns Gerd Heuschmann, beridare och veterinär i Tyskland, som nog är den största motståndaren till metoden. Han åker världen runt och håller föredrag om just detta - den moderna dressyren och hur det påverkar hästarna psykiskt och fysiskt. Jag och Jessica åkte till Jylland för ca två veckor sedan och var på ett sådant föredrag med honom då vi bestämt oss för att försöka, på ett så objektivt sätt som möjligt, att undersöka denna träningsmetod med vårat Speciale eftersom det saknas bevis för om metoden är bra eller dålig.
Det var ett mkt bra föredrag - Gerd gick igenom hästens anatomi och utifrån detta beskrev vad som händer om man rider med hästens nacke vid rollkur. Det stora hela, kortfattat, är att ryggmuskulaturen blir spändare och bakbenen inte kan arbeta "under" hästen på samma sätt som när man rider den i en "nedåt-framåt"-form, som istället ger en avslappnad rygg och därmed kan byggas upp i styrka. När en ryttare sitter på denna spända rygg skapar det obehag för hästen, som stressas och eventuellt reagerar med att vilja fly undan och blir vad dressyrryttarna kallar "nervig", och så håller de hårdare i tyglarna så inte hästen löper iväg - och en ond cirkel är skapad. Denna ryggspänning ger också oregelbundna gångarter, som man även ser på hästar som rids i en väldigt hög nackhållning (ger också ryggspänningar, speciellt om den rids i en hög form för tidigt i utbildningen). Oregelbundna gångarter ser man på nästan alla OS-dressyrhästar - kolla i slowmotion på traven (som ju ser väldigt showig ut) - den är fyrtaktig och bak-och framben är inte parallella!
Dessutom måste ryttarna ofta rida fram i timmar innan en tävling eftersom den är så spänd - de "tröttar" ut hästen istället. Ska inte en toppryttare endast behöva värma och mjuka upp sin häst kanske 20 min innan en tävling? Och hur kommer det sig att man inte längre får vara mer än tre ekipage på en dressyr-prisutdelning längre - (risk att olyckor sker med de nerviga hästarna som exploderar och OS-ryttare som faller av) - ska inte en dressyrhäst vara högsta beviset på lydnad!? Desutom rider nästan ingen toppryttare som det står beskrivet på FEI´s hemsida hur "korrekt"ridning går till, eller beskrivet i den "gamla" ridläran, där hästen ska röra sig harmoniskt, med näsryggen framför lodplanet och nacken (inte 2-3e halskotan =hästen "knäpppt av" nacken och har inte med sig ryggen) som högsta punkt.
Det är domarnas ansvar vad de premierar -och tyvärr får en showig ridning mer poäng idag. Hästarna gör inte harmoniska balettrörelser längre utan spända inövade rörelser där gångarterna blir oregelbundna -ser häftigare ut och publiken jublar.
Det var lite om det hela. Jag kan rekommendera att läsa Gerds bok, "Tug of War", eller se hans DVD "If horses could speak", där han pedagogiskt går igenom hästens anatomi och vad som händer när man rider med olika metoder (bra som dåliga).
http://www.youtube.com/watch?v=NJdcm8yCTRg
http://everyrider.typepad.com/everyrider/2007/03/the_rollkur_deb.html
Så, det är lite bakgrund till vårt arbete i sommar - jag återkommer mer när/om vi kommit fram till några eventuella resultat!
I Danmark, liksom det har varit inom FEI, är det "på tapeten" med träningsmetoden "Rollkur"/Hyperflexion av hästens nacke. De som använder metoden menar att det ger bättre "ryggsving" under ridning. Sen finns Gerd Heuschmann, beridare och veterinär i Tyskland, som nog är den största motståndaren till metoden. Han åker världen runt och håller föredrag om just detta - den moderna dressyren och hur det påverkar hästarna psykiskt och fysiskt. Jag och Jessica åkte till Jylland för ca två veckor sedan och var på ett sådant föredrag med honom då vi bestämt oss för att försöka, på ett så objektivt sätt som möjligt, att undersöka denna träningsmetod med vårat Speciale eftersom det saknas bevis för om metoden är bra eller dålig.
Det var ett mkt bra föredrag - Gerd gick igenom hästens anatomi och utifrån detta beskrev vad som händer om man rider med hästens nacke vid rollkur. Det stora hela, kortfattat, är att ryggmuskulaturen blir spändare och bakbenen inte kan arbeta "under" hästen på samma sätt som när man rider den i en "nedåt-framåt"-form, som istället ger en avslappnad rygg och därmed kan byggas upp i styrka. När en ryttare sitter på denna spända rygg skapar det obehag för hästen, som stressas och eventuellt reagerar med att vilja fly undan och blir vad dressyrryttarna kallar "nervig", och så håller de hårdare i tyglarna så inte hästen löper iväg - och en ond cirkel är skapad. Denna ryggspänning ger också oregelbundna gångarter, som man även ser på hästar som rids i en väldigt hög nackhållning (ger också ryggspänningar, speciellt om den rids i en hög form för tidigt i utbildningen). Oregelbundna gångarter ser man på nästan alla OS-dressyrhästar - kolla i slowmotion på traven (som ju ser väldigt showig ut) - den är fyrtaktig och bak-och framben är inte parallella!
Dessutom måste ryttarna ofta rida fram i timmar innan en tävling eftersom den är så spänd - de "tröttar" ut hästen istället. Ska inte en toppryttare endast behöva värma och mjuka upp sin häst kanske 20 min innan en tävling? Och hur kommer det sig att man inte längre får vara mer än tre ekipage på en dressyr-prisutdelning längre - (risk att olyckor sker med de nerviga hästarna som exploderar och OS-ryttare som faller av) - ska inte en dressyrhäst vara högsta beviset på lydnad!? Desutom rider nästan ingen toppryttare som det står beskrivet på FEI´s hemsida hur "korrekt"ridning går till, eller beskrivet i den "gamla" ridläran, där hästen ska röra sig harmoniskt, med näsryggen framför lodplanet och nacken (inte 2-3e halskotan =hästen "knäpppt av" nacken och har inte med sig ryggen) som högsta punkt.
Det är domarnas ansvar vad de premierar -och tyvärr får en showig ridning mer poäng idag. Hästarna gör inte harmoniska balettrörelser längre utan spända inövade rörelser där gångarterna blir oregelbundna -ser häftigare ut och publiken jublar.
Det var lite om det hela. Jag kan rekommendera att läsa Gerds bok, "Tug of War", eller se hans DVD "If horses could speak", där han pedagogiskt går igenom hästens anatomi och vad som händer när man rider med olika metoder (bra som dåliga).
http://www.youtube.com/watch?v=NJdcm8yCTRg
http://everyrider.typepad.com/everyrider/2007/03/the_rollkur_deb.html
Så, det är lite bakgrund till vårt arbete i sommar - jag återkommer mer när/om vi kommit fram till några eventuella resultat!
Mitt Smultronställe...
..är såklart stallet. Jag älskar att vara där. Kan pyssla och mysa i timmar. Och det finns alltid något att göra om man vill. Min stackars sambo är nästan häst-änkling...eller vad man ska kalla det. Men jag kan inte vara människa om jag inte får vara med hästarna ett par dagar i veckan. Stallet är, och har alltid varit, en "fri-zon". Det går inte att må dåligt där. Alla dåliga tankar, känslor eller humör tar liksom paus när man kommer dit. Det är jätteskönt - de kan till och med ha försvunnit när jag kommit hem! Hästarna är avkoppling, rekreation. Folk undrar ofta hur jag hinner med stallet när jag pluggar och jobbar. Men jag säger tvärtom - det är stallet och hästarna som får mig att orka med plugget och jobbet!
Jag har haft förmånen att få jobba med hästar tidigare innan mina studier (galoppstall och på ridskola). Hästar är de bästa arbetskamrater man kan ha. De dömer inte, de lever i nuet, de snackar inte skit (däremot producerar en massa... som man blir stark av pga all mockning!) de har alla unika härliga personligheter som man kan fnissa lite åt. De tål att kelas med - och att sniffa på en hästmule är världens bästa doft!
Dessutom är det socialt med de andra som har häst i stallet, man får motion av ridningen, mockningen, sopa, bära vatten, kasta ner hö-och halmbalar från loftet... Man får frisk luft (i ur och skur, men fördelen att ha ridit i väderriktiga kläder i regn och blåst är att man uppskattar ännu mer när man kommit in sen och kan ta ett varmt bad och en kopp te!). MAn kan börja rida i vilken ålder som helst. Man kan träna och trimma på att bli bättre, man kan tävla i en mängd olika grenar beroende på vad man tycker är kul om man vill, man kan utbilda sig till alltmöjligt inom häst, ja, hästvärlden är stor. Jag älskar det! Och jag ska jobba med hästar i resten av mitt liv - jehoo!
Jag minns bara inte när jag blev hästtokig. Jag kommer ihåg att jag redan på dagis var fäst vid hästar, därefter följde ihärdigt samlande på My Little Ponies.. Ingen i min familj gillar hästar. Jag fick inte börja rida. Men jag följde med kompisar när de åkte och red. En klasskompis i mellanstadiet hade travstall hemma - dit åkte jag och red (på halvgalna oridna travare...!).
När jag var 11 år fick jag åka med en av mammas arbetskamrater till stallet - mamma ville att hon skulle berätta om alla nackdelar med att ha häst för att avskräcka mig (dyrt, varje dag, mocka, ansvar osv). Det slutade med att jag började sköta hästen (Cayenne, kallades Cajsa). I samma stall stod travhästen Emma, då 3 år. Janne som (tillsammans med Lisbeth) hade stallet, undrade om jag ville ha Emma som egen sköthäst, jag skulle rida henne tre dagar i veckan och Janne körde henne tre. Så lycklig jag var! 12 år och egen sköthäst! Sen att Emma skenade med mig i två år - i trav!!!- bekom mig inte - jag fick ju rida! Därefter fick jag faktiskt börja på ridskola (Botkyrka ridsällskap). Emma hänger med mig än idag, hon fyller 21 i juli och hon älskar fortfarande att springa fort, jag tror de flesta som fått prova rida henne har sina historier att berätta...
Det var så det började. Under tiden har jag tävlat i hopp och dressyr på olika ridskolor, varit på ridläger (Karlshemsgård), som sagt jobbat i galoppstall som ryttare (superkul jobb!!!), jobbat på ridskola (Ågesta) och givetvis hängt hos Janne och Lisbeth alla år!
Nu rider jag Emma ibland, tillsammans med medryttaren Karen, jag rider en islänning (Guinness) som jag ridit in själv och tränar och tävlar rätt framgångsrikt, han tillhör gården där jag har hästarna, och så har jag min nya superfina häst Candy - en fantastisk förskotts-examenspresent av Lisbeth! Henne hoppas jag mycket på i framtiden. Just nu rids hon av Anna i Norrköping dit jag åker emellanåt för att träna - min hösttermin kommer bli tung och jobbig så jag får hem henne när utbildningen är klar istället. Jag längtar!
En lång häst-framtid väntar mig, kan det bli bättre utsikter?
Jag har haft förmånen att få jobba med hästar tidigare innan mina studier (galoppstall och på ridskola). Hästar är de bästa arbetskamrater man kan ha. De dömer inte, de lever i nuet, de snackar inte skit (däremot producerar en massa... som man blir stark av pga all mockning!) de har alla unika härliga personligheter som man kan fnissa lite åt. De tål att kelas med - och att sniffa på en hästmule är världens bästa doft!
Dessutom är det socialt med de andra som har häst i stallet, man får motion av ridningen, mockningen, sopa, bära vatten, kasta ner hö-och halmbalar från loftet... Man får frisk luft (i ur och skur, men fördelen att ha ridit i väderriktiga kläder i regn och blåst är att man uppskattar ännu mer när man kommit in sen och kan ta ett varmt bad och en kopp te!). MAn kan börja rida i vilken ålder som helst. Man kan träna och trimma på att bli bättre, man kan tävla i en mängd olika grenar beroende på vad man tycker är kul om man vill, man kan utbilda sig till alltmöjligt inom häst, ja, hästvärlden är stor. Jag älskar det! Och jag ska jobba med hästar i resten av mitt liv - jehoo!
Jag minns bara inte när jag blev hästtokig. Jag kommer ihåg att jag redan på dagis var fäst vid hästar, därefter följde ihärdigt samlande på My Little Ponies.. Ingen i min familj gillar hästar. Jag fick inte börja rida. Men jag följde med kompisar när de åkte och red. En klasskompis i mellanstadiet hade travstall hemma - dit åkte jag och red (på halvgalna oridna travare...!).
När jag var 11 år fick jag åka med en av mammas arbetskamrater till stallet - mamma ville att hon skulle berätta om alla nackdelar med att ha häst för att avskräcka mig (dyrt, varje dag, mocka, ansvar osv). Det slutade med att jag började sköta hästen (Cayenne, kallades Cajsa). I samma stall stod travhästen Emma, då 3 år. Janne som (tillsammans med Lisbeth) hade stallet, undrade om jag ville ha Emma som egen sköthäst, jag skulle rida henne tre dagar i veckan och Janne körde henne tre. Så lycklig jag var! 12 år och egen sköthäst! Sen att Emma skenade med mig i två år - i trav!!!- bekom mig inte - jag fick ju rida! Därefter fick jag faktiskt börja på ridskola (Botkyrka ridsällskap). Emma hänger med mig än idag, hon fyller 21 i juli och hon älskar fortfarande att springa fort, jag tror de flesta som fått prova rida henne har sina historier att berätta...
Det var så det började. Under tiden har jag tävlat i hopp och dressyr på olika ridskolor, varit på ridläger (Karlshemsgård), som sagt jobbat i galoppstall som ryttare (superkul jobb!!!), jobbat på ridskola (Ågesta) och givetvis hängt hos Janne och Lisbeth alla år!
Nu rider jag Emma ibland, tillsammans med medryttaren Karen, jag rider en islänning (Guinness) som jag ridit in själv och tränar och tävlar rätt framgångsrikt, han tillhör gården där jag har hästarna, och så har jag min nya superfina häst Candy - en fantastisk förskotts-examenspresent av Lisbeth! Henne hoppas jag mycket på i framtiden. Just nu rids hon av Anna i Norrköping dit jag åker emellanåt för att träna - min hösttermin kommer bli tung och jobbig så jag får hem henne när utbildningen är klar istället. Jag längtar!
En lång häst-framtid väntar mig, kan det bli bättre utsikter?
Avmaskulinisering, dans och speciale.
Äntligen hemma!
Det har varit en intensiv vecka. Först några dagar i Norrköping där jag tränade med storpållan för Anna, det går bättre och bättre och hästen är så himla fin - jag är så stolt över henne! Vi hoppade lite också - något som jag nog fick extra pluspoäng av från Candy, hon (och jag!) tyckte det var jätteskoj. Måste vi göra om!
Därefter åkte jag vidare till Sthlm för att gå på gymnasie-återträff (10-år sen studenten... halleda´ vad tiden går). Innan träffade jag Cissi och hennes två katter Jackson och Ludde eftersom jag skulle sova över hos dem. Jackson hade precis blivit könsmogen. Könsmogna katter pinkar revir. Behöver jag säga så mycket mer än att min resväska luktade kattpink sen??? Tur att man förstående och utbildad på sånt här... Men det hela resulterade i att katten fick en tid inbokad för "av-maskulinisering" och jag fick en ny "parfym", hmmm...
Sthlm-vistelsen bestod av som sagt gymnasieträffen, dans på Golden Hits, mys hos syrran o co, tekniska museet med mina syskonbarn Ida och Matilda, en motorbåttur mellan Djurgårn och Nacka Strand till restaurang "J" med Carro och hennes sambo Björn med bror, och på tisdan körde jag hem (en fin Merca som Bengt köpt i Sthlm som skulle till Skåne) med stopp såklart i Tystberga hos Lisbeth och Janne <3 och i Norrköping för att rida pållan igen.
Igår åkte jag och Jessica, som jag ska göra examensarbetet /"Speciale" med, till Jylland (Fredericia). Vi skulle på föredrag med veterinär och beridare Dr Gerd Heuschmann från Tyskland. Det handlade bla om "Rollkur"/hyperflexion och häst-halsens position under ridning; och vilka betydelser det får för hästen. Mycket intressant och precis det vi ska undersöka med vårat speciale! Vi träffade också en till handledare som vi, tillsammans med Gerd, diskuterade med hur vi skulle genomföra vår studie. Äntligen har vi kommit nånstans!
Jag återkommer till det här med hyperflexion i min blogg, men inte idag - nu ska jag gå lite på stan och mysa med min sambo som klarat hela tunga terminen och har sommarlov!
Det har varit en intensiv vecka. Först några dagar i Norrköping där jag tränade med storpållan för Anna, det går bättre och bättre och hästen är så himla fin - jag är så stolt över henne! Vi hoppade lite också - något som jag nog fick extra pluspoäng av från Candy, hon (och jag!) tyckte det var jätteskoj. Måste vi göra om!
Därefter åkte jag vidare till Sthlm för att gå på gymnasie-återträff (10-år sen studenten... halleda´ vad tiden går). Innan träffade jag Cissi och hennes två katter Jackson och Ludde eftersom jag skulle sova över hos dem. Jackson hade precis blivit könsmogen. Könsmogna katter pinkar revir. Behöver jag säga så mycket mer än att min resväska luktade kattpink sen??? Tur att man förstående och utbildad på sånt här... Men det hela resulterade i att katten fick en tid inbokad för "av-maskulinisering" och jag fick en ny "parfym", hmmm...
Sthlm-vistelsen bestod av som sagt gymnasieträffen, dans på Golden Hits, mys hos syrran o co, tekniska museet med mina syskonbarn Ida och Matilda, en motorbåttur mellan Djurgårn och Nacka Strand till restaurang "J" med Carro och hennes sambo Björn med bror, och på tisdan körde jag hem (en fin Merca som Bengt köpt i Sthlm som skulle till Skåne) med stopp såklart i Tystberga hos Lisbeth och Janne <3 och i Norrköping för att rida pållan igen.
Igår åkte jag och Jessica, som jag ska göra examensarbetet /"Speciale" med, till Jylland (Fredericia). Vi skulle på föredrag med veterinär och beridare Dr Gerd Heuschmann från Tyskland. Det handlade bla om "Rollkur"/hyperflexion och häst-halsens position under ridning; och vilka betydelser det får för hästen. Mycket intressant och precis det vi ska undersöka med vårat speciale! Vi träffade också en till handledare som vi, tillsammans med Gerd, diskuterade med hur vi skulle genomföra vår studie. Äntligen har vi kommit nånstans!
Jag återkommer till det här med hyperflexion i min blogg, men inte idag - nu ska jag gå lite på stan och mysa med min sambo som klarat hela tunga terminen och har sommarlov!
