Snipp,snapp,snopp.

Nu har äntligen fölet kommit!

Sokkadís, mamman till isisen jag rider, har fått ett föl till. Bengt ringde mig i torsdags morse och berättade den glada nyheten, ett litet sto! Jag åkte ut på eftermiddagen, de var ute i hagen och man fick inte komma nära, "Sokka" är väldigt överbeskyddande. Men söt var den, väldigt pälsig och låååånga ben (rätt stor faktiskt för att vara nyfödd!).

På fredan hördes vi igen, den hade "trippat ut på tå i hagen som en riktig liten prinsessa!" Gott att höra.

På lördagen åkte jag dit igen, skulle tävla hela dagen med Guinness (aka "Egill"). Upp kl 4.10, lastade häst 5.30, borta hela dagen (det var inte så skjysst att jag först fick tävla i första heatet kl 8.30 sen vara funktionär i sista klassen 17.30.... menmen). Väl tillbaka i stallet kl 20.30 (lång resväg) hjälpte jag till att ta in alla hästarna. Vi stod utanför boxen med Sokka och fölet och pratade och tittade på den lilla söta.

"Men den har ju ingen snippa!" säger jag. "va???"undrar Ingrid och Bengt i en mun och ser ut som frågetecken. "ja, jag är helt säker att det är en hingst". För att bevisa det gick jag in i boxen, lyfte lille svansen för att demonstrera; "bara en prutt!" och så kikade jag mellan bakbenen, mycket riktigt fanns där en liten pille. Bengt blev generad, han hade ju känt där när den fötts, och konstaterat att det var navelsträngen.... Hahaha!

Vi hade väldigt roligt åt det ialla fall. Ännu skojigare är att massa folk varit dit under fredagen för att se det lilla underverket. Men en hingst är det iallafall! Han har inget namn än, men det blir nog något som har med "snabb" att göra, han rör sig som ett skott i hagen. Och busig är han.

Så himla mysigt det är med hästbebisar!!! <3


Här är han, bara nån dag gammal:
Sokkas föl


Sokkadís med sin lille kille

Hopplöst Ansiktslöst

För ett tag sen, på bussjobbet, klev det på en kille i kanske 25 årsåldern, och undrade på bruten engelska att han ville ha biljett till metro, var skulle han kliva av? Metron (tunnelbanan i Köpenhamn) ligger vid Fasanvej station, svarar jag, på engelska. Han sa att han skulle till Skattekontoret. Aha, svarar jag, då ska du istället kliva av på Sluseholmen, vid en stor butik som heter Metro! Han tackar, får sin biljett och sätter sig. Jag kör vidare. Vid Fasanvej station kommer han fram till mig, något stressad, och säger att han måste köpa till en zonbiljett till, eftersom han ju ska åka med metron. Jag säger  lugnt att, nejnej, det behövs inte en zon till, sen ska du ju inte kliva av här, det är en BUTIK som heter metro vid Sluseholmen! Han blänger på mig, säger irriterat på engelska om han inte kan få sin biljett nångång? Så han hinner med metron? Jag suckar, tittar oförstående på honom, han oförstående på mig, men visst han får sin biljett och springer av, mot metron. Lustigt tänkte jag, hur kunde det bli så knasigt? Det är i allafall hans problem, tänkte jag och körde vidare. 25 minuter senare, vid Sluseholmen, kommer han fram igen. Den engelstalande killen. "är det här jag ska gå av?" Eh, eeeh, ja? va? Nu hajjar jag noll. Han gick ju av på Fasanvej, det såg jag ju!?

Pinsamt. Killen på fasanvej var en annan kille, som var lik den första. Sammanträffande att båda talade bruten engelska. Men det var två olika. Han som klev av på Sluseholmen märkte inte mitt misstag, men undrar vad killen på Fasanvej tänkte? "idiotchaufför" säkert, haha. Komiskt ändå. Eller ska jag säga tragikomiskt? För jag har upptäckt på sistone att jag har ett stort problem, jag har svårt att komma ihåg ansikten på nya människor jag möter.

Det är rätt jobbigt faktiskt, t.ex. på en fest när man hälsar på folk, så presenterar jag mig artigt och personen blir lite stött och menar att vi har ju setts förut? Eller så kan jag springa på folk på stan som tittar på mig och jag bara går förbi, hälsar inte, de måste tänka att jag är en snobb eller så. Förlåt alla ni! Men det är faktiskt jättejobbigt. Vad gär man åt det?

Tidigare har det varit svårt att minnas namn när man presenterar sig, men då fick jag ett tips på radion (P3 by the way, programmet Christer), att jag ska associera namnet de säger med någon jag redan känner med det namnet (kan vara en kändis också), se den framför mig och liksom låta deras ansikten "smälta ihop", så associerar jag sen den nya personen med sitt namn. Har inte provat än men det låter som en idé!

Eller nej förresten, det blir ju svårt, när jag inte minns ansiktet på den nya människan.

Tips, någon?

Mögtrafik

Jag hatar rusningstrafik. Så jag tänkte använda bloggen att klaga lite i. Jag utsätter mig för rusningstrafik rätt ofta, och om jag kunde skulle jag undvika det.  .Det ska jag försöka göra sen när jag pluggat klart och jobbar. Snacka om tidsslukare i vardagen! (så mycket roligare man kunde ha). Risken är dock att det inte blir så... Vill man jobba på hästklinik får man nog vara beredd att åka lite om man inte bor helt nära. Tror inte vi kommer det. Suck.

Vid rusningstimmarna blir trafiken väldigt...Aggressiv. Alla ska fram, det ska köras om på olämpliga ställen, alla ska bara hinna innan det blir rött osv. Obehagligt säger jag. Körde hästtransport förra veckan och hade plötsligt en bil i mitt körfält ca 150 m framför mig som körde om den mötande trafiken. Det var nära ögat där. Hu! IDIOT!

Jag åker i rusningstrafik till och från plugget, på Öresundstågen. De är  ofta försenade och alltid fullproppade av folk ,och har man otur får man stå tätt tätt (och hoppas att inte människan nära stinker svett) eller som idag, hamna sittandes bredvid nån som babblar massor med en andedräkt som... inte luktar hallon. Kan han inte bara hålla klaffen?

Nu undrar ni kanske varför jag inte bor i Köpenhamn istället, men det är enkelt - i Malmö bor vi i en stor fin lägenhet centralt (svårt att få i Kph), min sambo pluggar i Lund/Malmö, och så har jag möjlighet att ha bil och hästar (svårt och framför allt dyrt i Kph). Visserligen har det inte alltid varit eländigt att pendla, vi är en del som bor i Malmö som sällskapar så det är socialt och trevligt emellanåt, speciellt när man slipper rusningstimmarna... Så helt neggo är jag inte idag. Men lite klagomål till har jag; eftersom jag också  åker i rusningstrafik när jag jobbar.

Jag extraknäcker som busschaffis i Köpenhamn (linje 4A) och det ingår liksom i jobbet att sitta i dessa köer. Och bli försenad så man knappt får paus. Det är massor av bilar, trafikanter, cyklister, mängder av passagerare och så får jag stanna vid nästan alla rödljus, så det är många faktorer som gör att man blir försenad. Nu kommer det mest fascinerande, nämligen pensionär "Agda" med tillhörande rullator. Hon är den enda som klagar att bussen är sen, hon har minsann väntat LÄNGE på bussen (högst 10 min sen bussen innan). Sen ska hon kliva på, med skakiga myrsteg hasar hon sig på bussen (jag överdriver inte!) och jag får givetvis inte köra innan hon satt sig för hon kan ju ramla. Under en bussomgång kliver det på många Agdor. Och de undrar varför jag är sen!? Jag undrar istället vad alla pensionärer gör i rusningstrafiken!? Har inte de hela dan på sig annars?
Säg åt er gamla mormor att hålla sig inne när det vankas rusningstrafik. Eller ta färdtjänsten om de bara måste åka i rusningen. (Jag skriver mormor och Agda eftersom gamla honor är överrepresenterade med rullator och att klaga, gubbarna med keps och käpp skakar och hasar efter mest).

Och när jag ändå är igång och klagar på trafiken... Alltså när jag kör bil är de flesta bilister runt mig duktiga på att hålla avståndet. Men så fort jag kopplar på hästsläp och stoppar in en pålle där och är på motorvägarna, så bara måste bilar och i synnerhet lastbilar, åka precis 1-2 meter bakom släpet. Jag blir så arg!!! Hur tänker dom? På sommaren måste jag ibland dessutom köra med luckan nere, fattar dom inte att hästen inte tycker att det är så fränt med ett stort monsterfordon i baken?

Borde man inte ta om teoriprovet med jämna mellanrum? För bilister idag verkar ha glömt bort att de ens läst en körkortsbok en gång i tiden.

Ja det finns alldeles för många idioter i trafiken. Var rädd om er och kör försiktigt... (eller ska jag skriva kör som en kärring? ;-)

Här är ett skojigt klipp på "tant Agda", haha:
http://www.youtube.com/watch?v=IV9qsuEN3tg

Välkommen till min nya blogg!

Jag tänkte skriva om min utbildning, om djur (och odjur), om lite funderingar, filosofier, skojiga saker och kanske klaga lite om jag är på det humöret. Kommer nog inte skriva varje dag ( tiden räcker inte) men kika in då och då vettja!  :o)  
Skriv gärna kommentarer och dela med er av era tankar!

//Doktor Havremoppe

Nyare inlägg
RSS 2.0