Doktor Havremoppe

November suger - så grå, så blöt, så mörkt, så usch!!! Jag vill snabbspola eller varför inte bara stryka november från almanackan och hoppa direkt till decemer - juleljus, julmusik, lussebullar, pepparkakor, glögg och bara MYSIGT!
Jag älskar julen.

Idag ösregnar det och blåser storm. Supermysigt -inte (Om man inte är inomhus). Jag åker till stallet. Nu är det iallafall riktigt skönt att ha ridhus - så ridning blir det i alla fall! Och när man varit ute i röv-väder så är det ännu mysigare att komma hem igen (ja jag försöker peppa mig att ge mig iväg...) Och det är alltid mysigt att umgås med Candy. Så, dags att lyfta baken ur soffan og pallra sig...

Jag är helt galet trött!!! Välkommen till arbetslivet.. Bara att vänja sig antar jag. Men jag klagar inte - jag har ju drömyrket och älskar det.

Dagarna är fantastiskt stimulerande. Händer saker hela tiden på skolans klinik, jag har många patienter som jag ska utreda. Just nu är jag på kirurgiavdelningen och har fått sondera sår, lägga "Robert-Jones" bandage och andra förbindningar, ultraljudat och röntgat ben, endoskoperat strupar, halthetsundersökningar och varit med på lite operationer - fler blir det, imorgon ska jag vara med på två hästar som har vänstersidig respektive högersidig(!) larynxhemiplegi - eller på "vanligt" språk: strup-pipare. Så det måste jag plugga på ikväll ("tie-back"-operation av aretynoidbrosket i strupen). Hästarna kommer inte kunna gnägga efteråt men de kommer kunna prestera normalt igen efter att ha haft nedsatt luftflöde i halsen.

Dagarna är långa, idag kom jag hem 19.00.  Som tur är får jag mocka-hjälp till pållan idag (får mocka-hjälp måndagar och fredagar) de andra dagarna är jag hos henne - folk undrar hur jag orkar/hinner. Men såhär, nu är jag ju skittrött, men efter att ha åkt och kommit hem från stallet på kvällarna har man nya krafter. Stallet är rekreation, avkopplande, socialt, motion och ett ställe att bli på bra humör på (speciellt eftersom min häst har humor och får mig att skratta. Men det får ju mannen min med så det är skönt att vara hemma emellanåt också!)

Jag har även börjat söka jobb... Jag är ju snart klar! Det känns jätteoverkligt. Läskigt och lockande på samma gång. Jag söker bara "häst"jobb, det är ju det jag brinner för och vill bli ännu bättre på. Håll tummarna för mig, jag återkommer med hur det går!

Kvällen ska ägnas åt plugg så det är väl dags att sätta igång med det så det går bra imorgon...

Jag har varit på praktik i två veckor på ett stort hästsjukhus i Skåne!

Det var fantastiskt. Har sett och lärt mig mycket. Så många utredningsmöjligheter de har! Mest spännande tyckte jag var att de ser till helheten när en ryttare känner att hästen inte rör sig som den ska. Den utreds på 4 olika underlag i ett stort fint ridhus, och veterinären tillsammans med en fysioterapeut (L. J., som många åker långväga ifrån för att få behandling av) tittar på och bedömmer hästen i olika rörelser både utan och med ryttare. Många gånger kunde man sko den på ett speciellt sätt ett tag för att stärkas i en svag bakdelshalva. Eller att L.J. arbetar lite naprapatiskt med hästen för att lossa evt spänningar i muskelfästen.

Intressant var också att han rekommenderade alla att rida med lösare spänd nosgrimma samt stångbett med mkt tungfrihet - så att nack-och käkmuskulaturen kunde jobba avslappnat under träning. Man kunde se och känna hur spända musklerna var där på en del hästar - och vilka låsningar det gett hästarna i länden (visar sig tex som att de inte spårar, skjuter ut ena bogen etc). Efter behandling såg man omedelbar förändring i hur hästarna rörde sig!
Jag är intresserad av just detta, helheten, när man tittar på hur hästar rör sig eller vid hältutredningar. Tyvärr ingår inte det så mycket i grundutbildningen till veterinär. Tur att jag läser häst-inriktningen med extra mycket (1½ termin) hästpraktik och häst-teori - för just idag på skolans klinik kom det in en häst vars ryttare upplevde problem vid ridning (tungan ute, stegrar sig). Den undersöktes noggrannt kliniskt samt röntgades och endoskoperades i mun samt fick en ordentlig tandtjeck (friskförklarad kliniskt) innan man gick vidare med arbetsprov med den. Kul kul! Härligt att vara tuillbaka på skolans klinik. Där finns all hjälp och expertis man kan få och vi får göra alla behandlingar och provtagningar själva.


Jag har Candy hos mig igen och hon blir bara finare och finare att rida - i helgen väntar dessutom dressyrkurs för Thina vilket jag (och alla som tränar för henne) hurrar åt (hon bor långt bort och kommer inte så ofta).

Jag har sagt det förut, - men den här hösten är den bästa på länge!

Sitter och funderar på varför det alltid måste finnas "orginal" i varje stall? Folk som verkligen VILL skapa osämja, skitsnack och dålig stämning. Jag förstår inte vitsen, är det brist på dramatik i deras liv!?

Jag har flyttat hem min häst till ett nytt stall utanför Staffanstorp, där det finns fler träningsmöjligheter (ridvägar, belyst paddock, RIDHUS, hindermaterial, ett par vänner till mig och tränare). Lugnet är över, kan man säga, på gott och ont.

Innan, på Torkelstorp, rådde jag över alla hästar själv tillsammans med gårdsägarna som stod för fodring, gödselhantering, in-och utsläpp, täckesbyten. Jag tränade och red, skötte hästarna och mockade. Inga konstigheter. Tog lite mer tid för mig dock, men Emma fick bo gratis där. Tyvärr fanns där inga bra träningsmöjligheter om man inte åkte iväg med hästen till ridhus 20 min bort, men har man mycket att göra med plugg och annat är det ett dåligt alternativ eftersom det tar för mycket tid (speciellt om hästen har åsikter om att inte vilja gå in i transporten).

Så...

Nu står jag alltså i ett "vanligt" stall med "vanliga" hästmänniskor. Och det är nåt man snabbt får erfara: Hästmänniskor har stora åsikter. Om allt. De tycker en jäkla massa hela tiden. Om allt från hur man borstar svansen på sin häst till vilka hästar som ska gå med vilka i hagarna på dagarna. Detta stall är inget undantag. Det hade kunnat avhjälpas om stallägarna satt upp tydligare regler om vad som gäller, men när så inte är fallet är det allas viljor som vill bli uppfyllda - ja ni kan ju tänka er hur det låter. Halleda.

Men det är bara att vänja sig. Jag har ju valt att bli hästveterinär så det här blir bra "förträning" i hur hästmänniskorna ska tas, haha. Så länge ingen häst missköts eller far illa ligger jag lite lågt - för ju fler kockar desto sämre soppa...



Candy i sin nya box

Befinner mig I Napstjert, 2 mil söder om Skagen, i K´s pappas sommarhus. Det är 5:e året vi är här och det är skönt, vi verkligen slappar och gör inget vettigt, inga längre perioder iallafall! :-P Dagarna består av kubb-spel, bad i havet  (som ligger 100 m bort), lite plugg ute under parasoll, ett par (få) joggturer, god mat, filmer och bastubad med iskall öl. Mojjigt!

Det var bra att åka hit, nu har det nästan gått en vecka sedan Emma åkte till de evigt gröna ängarna. Jag har fått lite distans till det, dels genom att vara här, dels i tid, gråten bubblar inte i halsen så fort jag tänker på henne nu. Det kommer nog när jag ska till stallet nästa gång, och besöka hennes grav...
Det känns lite overkligt att det har hänt. Som en ond dröm, jag måste påminna mig om att det är sant. Men det känns bra. Mitt beslut känns rätt, men är det absolut jobbigaste jag någonsin har tagit. Lilla Emsing. Och livet löper obarmhärtigt vidare. Tur det.

sommaren bara flyger iväg. Hinner inte alls så mycket som man planerade att man skulle göra. Men jag försöker pussla ihop ett liv med plugg, måsten och avkloppling ändå. Plugget är mest stressande just nu, inte heller det håller planeringen; byråkrati och semestrar hos folk man behöver prata med drar ut på tiden vilket känns frustrerande - det betyder att det blir mer att göra i höst, och hösten är ju redan fullbokad med hästkliniken och 4 timmars daglig pendling... Men jag får ju verkligen skäl till att kalla det slutspurt!!! För senast februari ska skolan vara klar har jag tänkt - sen ska jag titulera mig som veterinär! :o)

Apropå veterinärt. Angående Guinness rättare sagt. Vi har nu varit två vändor på kliniken, det visade sig att han har slem i halsen och lungorna som följd av Klebsiella Pneumonia-bakterier. Han fick en omgång med Hippotrim, men växten av bakterierna har tilltagit efter behandlingen så nu väntar vi på svar från labbet om resistensbestämmelse så vi vet vilket antibiotika som är verksamt så vi kan behandla honom igen. Guinness själv är superuttråkad - han är översocial och ser ytterst missnöjd ut (försöker tränga sig ut ibland ur hagen) när man hämtar någon annan häst. Han vill ju vara med där det händer! Ska bli kul att börja rida honom snart igen. Det har liksom inte blivit så mycket ridning i sommar, Emma är fortfarande väldigt halt, men hon mojjar sig och ser väldigt nöjd (och tjock) ut på betet. Det är hon värd.

Det blir helt enkelt tid åt annat istället för ridning - men ändå rinner tiden iväg och jag tycker inte jag hinner med nånting...

Varför går tiden så himla fort på sommaren!? Jag har redan höst-skräck. Kallare, mörkare, mindre grönt, blåsigare, längre skoldagar och massa måsten...
Luuuuugna mig nu....
Måste se till att njuta lite medan tid är och medan det är varmt och ljust! Så dagarna får jag ägna åt mysiga aktiviteter och eftermiddagarna/kvällarnna går till Speciale-skrivning. I helgen med det fantastiska vädret hyrde vi trampbåt i Malmös kanal tex, det var jättemysigt!
Och ännu bättre - inga mer busspass nu! Körde sista passen förra veckan - det är såå skönt! (kanske kör nåt i höst och till jul igen...).
Så, nu när Candy är i Norrköping och det är lite lugnare med jobb så har jag börjat rida Emma lite mer. Det var nödvändigt - tanten måste ner i vikt nu.. Hon har varit rund sen betet förra sommaren! (pinsamt, hon har faktiskt celluliter). Men hon gillar ju att jobba så vi har skoj också. Rider i högt gräs så hon verkligen måste lyfta alla benen och gympa  (hon är rätt snubblig och klantig annars). Och Emma ser så glad ut så!
Guinness däremot låter knasig i halsen. Jag har varit nojjig ett tag nu, om det verkligen är något (han är superpigg men flåsar direkt när man börjar rida, och så kommer det korta 1sek "snark"ljud ibland, mycket skumt), men imorgon ska vi i alla fall in på kliniken för endoskopi av svalget för att se om jag har rätt eller inte. Jag har ju mina misstankar om vad det kan vara (struppipning?) - återkommer om det!
Är man nördig om man tycker att allt som kräver veterinärvård med hästarna i ens närhet är lite spännande? undrar hur länge jag kommer tycka det... Nu är man ju "hungrig" på att lära sig mer hela tiden och det är ju dessutom lättare att lära sig nåt när man har sett och kan relatera till det i verkligheten... Höstterminen på kliniken i Taastrup kommer bli hur kul som helst! :o)

...Det här med att köpa träningsskor... Halledá vilket projekt!
 Det skulle provas på glaspall och löparband med filmkamera och en mängd olika skor ställdes fram och skulle provas, den ena snajdigare utseende än den andra. Faktum är att alla är så hilma fula! Måste det vara så? Och alla hade givetvis olika utformningar och funktioner, jag blev matt av att bara se dem. Men till sist lyckades jag välja ut ett par som hade hyfsat bra "överrullning" (ett måste med klumpfoten), kändes ok på fötterna (men ser stora och fula ut) - så de ska hem och provas. Dyrt är det också - men jag känner väl att det måste vara värt att satsa på ergonomiska skor i längden...(speciellt eftersom jag inte köpt nya på 4 år och ser ut därefter). Så nu finns inga ursäkter att jag inte ska ut på motionsspåret längre. Fast.. inte idag - det blir eftermiddag i stallet istället :-)

Nu är det dags igen - hoppas disciplinen håller i sig ett tag... Att träna alltså! Det som ständigt susar i bakhuvudet; ska borde måste... Jag menar, om jag kräver att mina hästar ska hållas igång, varför borde det inte gälla mig också?

Jag är "träningsperiodare". Mycket hänger på hur mycket som förssiggår i livet runtomkring. I våras till exempel, då hade jag två jobb, skola och plugg, tre hästar varav två som jag red fyra dagar i veckan, umgänge med vänner och givetvis med sambon och så ska man ju försöka hinna sova lite också, ja då är det liksom inte prioriterat att sticka till gymmet eller ta en powerwalk.

Men nu! Jag har inga mer planerade "bussveckor" utan ska ju sitta med Specialet, så nu finns tid för lite ny struktur i vardagen - dvs lite mer motion till mig. Förvisso rider jag fortfarande två hästar ett par dar i veckan och mockar 4 boxar, sopar, bär vatten och fyller på halm och allt det där, men jag behöver mer kondition. Det är inte så kul när jag märker att jag flåsar när jag cyklar till bilen, en tur på 4 (!) minuter. Eller flåsar när jag går hem till folk som bor 4 trappor upp. Eller att mina kläder börjat påpeka för mig att nu är det verkligen dags - Så det är väl det. Och jag måste skryta lite med att jag tre gånger senaste veckan pallrat mig runt i vackra Pildammsparken i Malmö, en runda på totalt ca 4 km hemifrån mig och tillbaka. Och, hör och häpna, idag joggade jag runt hela! (Låter kanske inte så märkvärdigt för vissa, men de som känner mig vet att jag har en klumpfot efter en olycka). Så det är inte så illa pinkat av mig.
 
Imorgon blir det till att köpa nya joggingskor, sen är min träningssommar igång! =)

Midsommar igen! Jag hade planerat att upprepa succen vi gjorde 2005, när klassen och vänner från Malmö hade picnic med sånger, dans, brännboll och stafettlekar på Ribban i Malmö med strålande sol. Vi har inte kunnat hålla det åren emellan - då de i Danmark inte firar midsommar så har de lagt tentor denna dag och veckan efter för oss - tack tack... Eller så har det - som vanligt - varit kallt och regnigt.
 
Och ett par dagar innan midsommar i år kom väderleksrapporterna - är vi förvånade??? - 12 grader och regn hela dagen. I hela Sverige. Två dagar innan evenemanget beslöt vi oss för att ställa in alltihop. Istället bjöd Jens in några stycken hem till honom, där vi oavsett väder i allafall kunde grilla och sitta inomhus, så helt tokig midsommar skulle det ju inte bli ändå. Men så hände nåt häftigt - regnet uteblev. Vi hade sol och blå himmel över oss hela dagen - och runtomkring oss (i Malmö och sannolikt även på Ribban där vi tänkt vara) var molnen närmast svarta och tunga av regn. Men ett hål i molnen - bara över oss! Fantastiskt. Det blev en riktigt bra midsommar utomhus med sol, massor av god mat, vin, kubbspel och gitarrsånger och när mörkret fallit satt vi framför brasa inomhus. Tack Jens!

 



Observera den blå himmeln precis över oss!                    (foto: Jens Stetter)

..är såklart stallet. Jag älskar att vara där. Kan pyssla och mysa i timmar. Och det finns alltid något att göra om man vill. Min stackars sambo är nästan häst-änkling...eller vad man ska kalla det. Men jag kan inte vara människa om jag inte får vara med hästarna ett par dagar i veckan. Stallet är, och har alltid varit, en "fri-zon". Det går inte att må dåligt där. Alla dåliga tankar, känslor eller humör tar liksom paus när man kommer dit. Det är jätteskönt - de kan till och med ha försvunnit när jag kommit hem! Hästarna är avkoppling, rekreation. Folk undrar ofta hur jag hinner med stallet när jag pluggar och jobbar. Men jag säger tvärtom - det är stallet och hästarna som får mig att orka med plugget och jobbet!

Jag har haft förmånen att få jobba med hästar tidigare innan mina studier (galoppstall och på ridskola). Hästar är de bästa arbetskamrater man kan ha. De dömer inte, de lever i nuet, de snackar inte skit (däremot producerar en massa... som man blir stark av pga all mockning!) de har alla unika härliga personligheter som man kan fnissa lite åt. De tål att kelas med - och att sniffa på en hästmule är världens bästa doft!

Dessutom är det socialt med de andra som har häst i stallet, man får motion av ridningen, mockningen, sopa, bära vatten, kasta ner hö-och halmbalar från loftet... Man får frisk luft (i ur och skur, men fördelen att ha ridit i väderriktiga kläder i regn och blåst är att man uppskattar ännu mer när man kommit in sen och kan ta ett varmt bad och en kopp te!). MAn kan börja rida i vilken ålder som helst. Man kan träna och trimma på att bli bättre, man kan tävla i en mängd olika grenar beroende på vad man tycker är kul om man vill, man kan utbilda sig till alltmöjligt inom häst, ja, hästvärlden är stor. Jag älskar det! Och jag ska jobba med hästar i resten av mitt liv - jehoo!

Jag minns bara inte när jag blev hästtokig. Jag kommer ihåg att jag redan på dagis var fäst vid hästar, därefter följde ihärdigt samlande på My Little Ponies.. Ingen i min familj gillar hästar. Jag fick inte börja rida. Men jag följde med kompisar när de åkte och red. En klasskompis i mellanstadiet hade travstall hemma - dit åkte jag och red (på halvgalna oridna travare...!).
När jag var 11 år fick jag åka med en av mammas arbetskamrater till stallet - mamma ville att hon skulle berätta om alla nackdelar med att ha häst för att avskräcka mig (dyrt, varje dag, mocka, ansvar osv). Det slutade med att jag började sköta hästen (Cayenne, kallades Cajsa). I samma stall stod travhästen Emma, då 3 år. Janne som (tillsammans med Lisbeth) hade stallet, undrade om jag ville ha Emma som egen sköthäst, jag skulle rida henne tre dagar i veckan och Janne körde henne tre. Så lycklig jag var! 12 år och egen sköthäst! Sen att Emma skenade med mig i två år - i trav!!!- bekom mig inte - jag fick ju rida! Därefter fick jag faktiskt börja på ridskola (Botkyrka ridsällskap). Emma hänger med mig än idag, hon fyller 21 i juli och hon älskar fortfarande att springa fort, jag tror de flesta som fått prova rida henne har sina historier att berätta...
Det var så det började. Under tiden har jag tävlat i hopp och dressyr på olika ridskolor, varit på ridläger (Karlshemsgård), som sagt jobbat i galoppstall som ryttare (superkul jobb!!!), jobbat på ridskola (Ågesta) och givetvis hängt hos Janne och Lisbeth alla år!
Nu rider jag Emma ibland, tillsammans med medryttaren Karen, jag rider en islänning (Guinness) som jag ridit in själv och tränar och tävlar rätt framgångsrikt, han tillhör gården där jag har hästarna, och så har jag min nya superfina häst Candy - en fantastisk förskotts-examenspresent av Lisbeth! Henne hoppas jag mycket på i framtiden. Just nu rids hon av Anna i Norrköping dit jag åker emellanåt för att träna - min hösttermin kommer bli tung och jobbig så jag får hem henne när utbildningen är klar istället. Jag längtar!

En lång häst-framtid väntar mig, kan det bli bättre utsikter?

Äntligen hemma!
Det har varit en intensiv vecka. Först några dagar i Norrköping där jag tränade med storpållan för Anna, det går bättre och bättre och hästen är så himla fin - jag är så stolt över henne! Vi hoppade lite också - något som jag nog fick extra pluspoäng av från Candy, hon (och jag!) tyckte det var jätteskoj. Måste vi göra om!

Därefter åkte jag vidare till Sthlm för att gå på gymnasie-återträff (10-år sen studenten...  halleda´ vad tiden går). Innan träffade jag Cissi och hennes två katter Jackson och Ludde eftersom jag skulle sova över hos dem. Jackson hade precis blivit könsmogen. Könsmogna katter pinkar revir. Behöver jag säga så mycket mer än att min resväska luktade kattpink sen???  Tur att man förstående och utbildad på sånt här... Men det hela resulterade i att katten fick en tid inbokad för "av-maskulinisering" och jag fick en ny "parfym", hmmm...

Sthlm-vistelsen bestod av som sagt gymnasieträffen, dans på Golden Hits, mys hos syrran o co, tekniska museet med mina syskonbarn Ida och Matilda, en motorbåttur mellan Djurgårn och Nacka Strand till restaurang "J" med Carro och hennes sambo Björn med bror, och på tisdan körde jag hem (en fin Merca som Bengt köpt i Sthlm som skulle till Skåne) med stopp såklart i Tystberga hos Lisbeth och Janne <3 och i Norrköping för att rida pållan igen.

Igår åkte jag och Jessica, som jag ska göra examensarbetet /"Speciale" med, till Jylland (Fredericia). Vi skulle på föredrag med veterinär och beridare Dr Gerd Heuschmann från Tyskland. Det handlade bla om "Rollkur"/hyperflexion och häst-halsens position under ridning; och vilka betydelser det får för hästen. Mycket intressant och precis det vi ska undersöka med vårat speciale! Vi träffade också en till handledare som vi, tillsammans med Gerd, diskuterade med hur vi skulle genomföra vår studie. Äntligen har vi kommit nånstans!

Jag återkommer till det här med hyperflexion i min blogg, men inte idag - nu ska jag gå lite på stan och mysa med min sambo som klarat hela tunga terminen och har sommarlov!

Ååååh jag skrev ett långt blogginlägg, tänkte att det ju var ett tag sen nu, å så *poff* bara försvann allt precis innan jag skulle lägga upp det (internet-uppkopplingen glappade). Såå irriterande! Inte så motiverad att skriva om samma sak igen nu. Så jag får helt enkelt återkomma...

Nu ska jag ta tag i sista tvätten i tvättstugan - har varit duktig och tvättat massa hästschabrak och häst-täcken, bara det att jag precis kom på att jag inte vet var de ska torka... "Häst-luktiga-grejer" är inte välkomna att ligga och lukta hemma hos oss (förstår inte det där? det luktar ju mumma!), dessutom är de fortfarande håriga av all fälld vinterpäls och jag har ju varit ännu duktigare och faktiskt dammsugit och skurat hemma idag... Så jag måste försöka klura ut nåt, och dessutom skölja ur maskinerna efter mig - bloggen får vänta...

Äntligen sommarvärme!

Folk satt ute med bar överkropp och gick omkring med t-shirts idag! Härligt, eftersom det varit lite svalare ett tag (15 grader, idag var det 22!) Så jag tog för första gången i år på mig min somriga jeans-jacka när jag åkte till jobbet (det blir ju svalare på kvällen så den skulle vara bra att ha då).

Vilket misstag. Det var faktiskt fint väder hela dagen, tills jag skulle sluta jobbet vid halv nio. Då fullkomligt ösregnade det och åskade och blixtrade. Och jag har en promenad till tåget på 10min plus en cykeltur från tåget på 7 min på min hemväg...

Tur ändå att det var hem jag skulle och inte till jobbet! Dyblöt och kall kunde jag hoppa in i en varm dusch, ta på mysiga varma kläder och dricka en kopp te när jag kom hem. Mmmm! Man uppskattar att vara hemma mer när man varit ute!

(försöker intala mig det hela vinterhalvåret också när jag ska ut till stallet och rida i ur och skur, mörker och blåst...)

Jaaaa Norge vann Eurovision song contest! Klart bästa låten (Alexander Rybak´s Fairytale) vilket också övriga europa verkade tycka - total utklassning!!! I anslutning till självaste 17. mai, grattis Norge!

Men jag tycker det var lite trist att inte Sveriges låt med Malena Ernman kom bättre till.. Vilken flopp. Alla mina favoriter kom dåligt  (Sverige, Litauen, Albanien). Har jag dålig musiksmak!? Eller svenskarna? Vi som är involverade i all (nästan känns det som) musik världen över, varför floppar vi år efter år i denna stora festival - vi som är schlagerlandet nummer ett??? Mystiskt. Schlageryra var det iallafall, jag hade laddat upp genom att spela Norges bidrag på repeat två dagar i rad innan finalen (stackars min tentaläsande sambo....) hihi.

Tillbaka till vardagen igen då. En till kursvecka på slakteriet i Roskilde väntar, stallet efteråt (skönt att det är ljust på kvällarna nu, jag hatar vintern här). Kanske ett par busspass till kr.himmelsf. för att till helgen gå ner på "Ribban" och  Malmö international horse show och kolla på fältävlan där. Full rulle som vanligt :o)

På sistone har det varit så himla mycket planerande över mitt liv (mina vänner har hört alla versioner.. till er: än har jag ingen slutgililtig plan..). Det är stora kategorier som "avhandlas", bli klar med plugg i tid (i januari enligt planerna! tjobido), skaffa jobb och var, skaffa barn och när, behålla häst och hur? Flytta ett par gånger i Sverige då sambon ska få kvalitet på sin AT och ST, spara massa pengar till hus och, ja, skaffa pengar till livet. Planera planera.

Hur ska man ha råd och tid med allt? Hur gör andra???

Det har diskuterats fram och tillbaka, stötts och blötts. Jag själv vill alldeles för mycket för att det verkligen ska gå med allt, men om jag sänker kraven lite och ändå har alla kategorier med, går det inte då?

Jag känner att jag inte orkar tänka på allt som kanske inte går just nu, utan vill istället "köra på" och möta problemen när (om) de kommer och ta den huvudvärken och lösa det då i så fall. Vill man så går det. Eller?

Ja det måste det göra. Om man tror på att det löser sig så måste det väl göra det.
Det är svårt att planera hela sin framtid på en gång, när det ändå inte kommer bli som man tänkt sig. Det kanske till och med blir bättre!

Ja, så är det. Ta dagen som den kommer och ha skoj på vägen mot målet. Mitt mål är ju att ha alla mina kategorier med i mitt liv: jobb, hus, familj, vänner, häst, tid, pengar.

Det ska väl inte vara så himla svårt...?